Islami den svenska historieundervisningen : Anser gymnasielärare att muslimska gymnasieelever behöver sin egen historia för att förstå sitt eget historiemedvetande och för att förebygga ett ”vi och dem”?

Sammanfattning: Jag har haft två syften i den här uppsatsen och det är dels att undersöka om verksamma gymnasielärare anser att muslimska gymnasieelever behöver sin egen historia för att förstå sitt eget och andras historiemedvetande och dels att studera om de intervjuade lärarna upplever att det finns en vi - och dem- känsla mellan muslimer och icke-muslimer? Jag har använt mig av frågeställningarna: Vilket utrymmer får islam i den svenska historieundervisningen? Påverkar utrymmet av islam i historieundervisningen de muslimska ungdomarnas förutsättningar att förstå sitt eget och andras historiemedvetande? Upplever olika gymnasielärare att det förekommer en vi- och dem- känsla mellan muslimer och icke-muslimer som hämmar muslimernas förutsättningar att utveckla sitt historiemedvetande? Hur kan ett eventuellt vi- och dem-tänkande förbyggas enligt gymnasielärarna? Lärarnas utrymme som de ger åt islam skiljer sig också åt. Vissa lärare ger islam ett eget utrymme, medan andra lärare ger möjligheterna till att de muslimska eleverna kan få jämföra sin egen historia med den västerländska historien. Några av de intervjuade lärarna anser att det kan förekomma ett vi- och dem- tänkande i samband med olika diskussioner när andra kulturer diskuteras i historieundervisningen. Andra gymnasielärare anser att läroböckerna framställer ett vi- och dem- tänkande när författarna till historieböckerna beskriver andra kulturer i relation till den västerländska historien. Vissa gymnasielärare anser även att en större mångfald bland lärarna skulle kunna förebygga en vi- och dem- känsla. Det allra viktigaste är att alla lärare arbetar för att förebygga ett negativt vi- och dem- tänkande, för att alla gymnasieelever ska kunna få de bästa förutsättningarna att förstå sitt eget och andras historiemedvetande.