På väg mot en personcentrerad vård

Detta är en Magister-uppsats från Högskolan Kristianstad/Sektionen för hälsa och samhälle

Sammanfattning:

Forskningsresultat når inte alltid ut i vården till patienter och kliniskt verksam personal. Detta kan leda till att den vetenskapliga grund, som vården enligt svensk lagstiftning ska vila på, inte erbjuds. Anledningen till att vetenskapligt belagd kunskap inte når ut kan vara til lexempel avsaknad av kunskap om hur forskningsresultat sprids och om hur resultat kan omsättas till den egna verksamheten. Ett omfattande forskningsfält inom omvårdnad rör samtal, kommunikation och reflektion kopplat till relationen mellan vårdpersonal och patient. Reflektion bör ses som en central företeelse inom vården dels för att förstå patienten dels för att förändring skall komma till stånd. Reflektioner inom ramen för ett aktionsforskningsprojekt torde leda till förändringar i relation till vårdpersonals förståelse och attityder till patienten. Syftet med studien var att undersöka om förändringar sker i personals syn på sig själv och på patienten i samband med att de deltog i ett aktionsforskningsbaseratutvecklingsarbete. Fokus för utvecklingsarbetet var bedömning av patienters smärta. Studien är kvalitativ. Data har inhämtats i samband med fokusgruppsamtal, transkriberats och analyserats utifrån en hermeneutisk analysmetod. Följande tre huvudteman framkom vid analysarbetet; patienten blir en person; professionell identitet blir tydligare; teamanda förstärks. Innebörderna i dessa tre teman tolkas i relation till teorier om personcentrerad vård och transition. Deltagarbaserad aktionsforskning kan vara ett sätt att öka användning av forskning och omsätta den nya kunskapen till egen handling. I studien gav deltagarna uttryck för att deras arbete resulterade i ett förändrat arbete med smärta och smärtbedömning mot en patientnärmre vård.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)