Mer, mera, fler, flera. En studie av några komparativa myckenhetspronomen

Sammanfattning: Uppsatsens huvudsyfte är att föra förståelsen av vilka kriterier som styr valet mellan mer och fler, i svenska språket, en liten bit framåt. Uppsatsens bisyfte är dels att föra förståelsen av vilka kriterier som styr valet mellan mer och mera framåt, dels att föra förståelsen av vilka kriterier som styr valet mellan fler och flera framåt. För att genomföra detta använder jag mig av två verktyg: empiri och introspektion. Materialet är hämtat från Gp03a och består av 679 meningar. Materialet har analyserats syntaktiskt, semantiskt och fonologiskt. Vid den syntaktiska analysen har jag ur materialet urskiljt fem nominala konstruktionstyper och en adverbiell konstruktionstyp. Jag har även gjort en sammanräkning av vilken satsledsfunktion som frasen som myckenhetspronomenet ingår i har. Den semantiska analysen har genomförts genom att konstruktionens substantiv kategoriserats enligt en semantisk analysmodell som baseras på Svenska Akademiens Grammatik (Teleman et. al 1999). Den fonologiska analysen har utförts genom att inledningsgrafemet av efterföljande ord har studerats. Resultaten och tolkningen av resultaten visar i stora drag att uppfattningen av referenten som individuativ eller dividuativ på olika sätt verkar vara det avgörande kriteriet för valet mellan mer och fler. Detta verkar även gälla för konstruktioner där mer och fler tidigare beskrivits som lexikaliserade förbindelser (t.ex. mer än trettio skivor). Valet mellan mer och fler kan understundom även bero på antalet dividuativa betydelsekomponenter hos substantivet. Valet mellan mer och mera kan i en konstruktion ha fonologiska orsaker. Valet mellan fler och flera kan i vissa fall bero att tidsangivande substantiv bildar lexikaliserade fraser med positivt flera så att en blockeringseffekt uppstår för flera med relativ betydelse. Vidare kan även valet av mer i adverbfraser ha att göra med att adjektiv och verb uppfattas som dividuativa (detta är dock endast ett resonemangsförslag som saknar närmare empirisk analys).