Urskiljning av kemikalier i textila flöden : En undersökning om möjlighet för tillämpning av FTIR och XRF vid sortering av textil

Sammanfattning: Det är allmänt känt att stora mängder kemikalier används i textilindustrin och även om det är att föredra att återanvända och återvinna textil kommer oönskade kemikalier stanna kvar i det cirkulära kretsloppet. Vid sortering av textil behöver de varor med giftiga, miljö- och hälsofarliga ämnen sorteras bort och uteslutas ur kretsloppet. Det finns ännu ingen icke destruktiv portabel metod utvecklad för att skilja på textil med respektive utan farliga kemikalier. I det här arbetet har analysmetoderna Fourier transform infrarödspektroskopi (FTIR) och röntgenfluorescensdetektion (XRF) undersökts för möjlighet till användning i en sorteringsprocess. Testerna som utfördes var oförstörande tester, utan provberedning, på textila prover. Obehandlade samt färgade respektive fluorkarbonbelagda prover testades. I analyserna av testresultaten jämförs de behandlade proverna med de obehandlade. De testade proverna har också matchats mot två olika befintliga generella materialbibliotek, för att identifiera provets materialinnehåll. Ett materialbibliotek uppfördes med alla de textila material som testats. Mot detta bibliotek matchades ett antal använda klädesplagg med syfte att undersöka potentialen för ett textilanpassat materialbibliotek. FTIR-tester utfördes på ett stationärt instrument medan det för XRF användes ett portabelt instrument, dock finns båda teknikerna att tillgå som handhållna, portabla instrument. Testresultaten visar att XRF inte kan detektera textila fibrer men kan detektera kemikalier innehållande vissa tyngre grundämnen. Däremot gick det inte i testerna att indikera svavelinnehåll i ullproverna, vilket hade förväntats på förhand. Testerna med FTIR visade att det går att skilja på de vanligaste fibrerna inom fiberklasserna cellulosa, protein och syntet; bomull, ull och polyester. Däremot går det inte att skilja olika cellulosafibrer från varandra, vilket även inkluderar regenererade fibrer. Polyamid och polyester är mycket olika och går att skilja åt, dock är polyamid svår att skilja från silke och ull då deras kemiska struktur är mycket lika varandra. I undersökningarna gick det inte att se någon skillnad mellan de färgade proverna och deras respektive referensprov, inte heller gick det att skilja det fluorkarbonbelagda provet från ett obelagt. Matchningarna av de använda kläderna mot det textila materialbiblioteket visade goda resultat då majoriteten av plaggen matchades mot önskat material.