Förvildning i offentlig miljö : uppföljning av ett förvildningsprojekt i Sperlings hage

Sammanfattning: Perennplanteringar är uppskattade inslag i stadsbilden, ofta består de av statiska planteringar i klassiska rabatter, något som vanligtvis kräver mycket skötsel för att bibehållas. I en tid då många kommuner brottas med minskade anslag till skötsel finns skäl till att söka andra vägar till blomsterprakt både i hänsyn av kostnadseffektivitet men även av miljömässiga skäl. I arbetet undersöks möjligheten till en mer flexibel användning av lökar och perenner, där dessa tillåts att sprida sig fritt enligt naturens förutsättningar, så kallad förvildning. Arbetet är uppdelat i två delar, en litteraturstudie samt en uppföljning av ett realiserat förvildningsprojekt. I litteraturstudien ges en introduktion till förvildning som begrepp samt en allmän översikt av förvildning utifrån aspekterna konkurrens, spridningsstrategier, möjligheter och risker, lämpliga platser samt arter. I uppsatsens andra del presenteras en uppföljning och utvärdering av projektet Sperlings hage: Pilotprojekt för perenner i naturlik miljö från 1993. Planteringarna anlades då som ett projekt i samverkan mellan universitetslektor Eva Gustavsson på SLU, landskapsingenjör Bo Holmberg på företaget Mark och Park samt Malmö kommun. Utgångspunkten för projektet var kvartersparken Sperings hage i stadsdelen Kirseberg i norra Malmö. I början av 90-talet var parken sliten och nedgången och användes till största delen endast som hundrastplats. Målet med pilotförsöket var att finna en metod att kostnadseffektivt införliva blomsterprakt i stadens parker genom att använda livskraftiga perenner som till stor del får klara sig självt. Mellan åren 1993 och 1995 planterades 18 arter av perenner och lökar i parken. Genom att räkna antalet arter och jämföra arternas placering med planteringsplanen har slutsatser kunnat tas angående spridningsmönster, konkurrenskraftighet samt vilka arter som har minskat respektive ökat i antal. Resultatet utvärderades gentemot frågeställningarna: Vilka arter har ökat respektive minskat i antal? Vilka faktorer har påverkat perennernas och geofyternas utbredning? Slutligen förs en diskussion huruvida förvildning är en lämplig metod för växtanvändning i offentlig miljö. Vid uppföljningen och inventeringen under våren 2013 så fanns tydliga spår kvar av projektet varav närmare 3/4 av de planterade arterna fanns representerade i anläggningen. Av de ursprungliga 18 arterna hade 7 arter ökat i antal, varav 4 arter hade spridit sig till ett oräkneligt antal. Bland begränsande faktorer för spridningen kan nämnas uppslag av ogräs, bristande etableringsskötsel, kompakt mark och ojämn konkurrens arterna emellan.