En samtalsanalytisk studie av interaktion under behandling i afasigrupp

Sammanfattning: Afasi medför en språklig och kommunikativ begränsning för personer med afasi vid samspel med andra individer. Syftet med föreliggande studie är att undersöka interaktion mellan personer med afasi, samt mellan afasigruppsledare och deltagare i en afasigrupp under behandlingssituationer. Tre afasigrupper, med sammanlagt elva afasigruppsdeltagare och fyra afasigruppsledare deltog i föreliggande studie. Datainsamling skedde via videoupptagning samt ljudinspelning. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades enligt samtalsanalytiska principer. Utöver videofilmning och ljudinspelning har deltagarna med afasi även testats med delar ur det neurolingvistiska testet A-ning. Resultat från föreliggande studie visar att utförandet av behandlingsövningar är föränderligt vid gruppintervention, där både afasigruppsdeltagare samt afasigruppsledare påverkar utförandet. Enligt tidigare forskning kan interaktion under intervention vanligen vara av institutionell karaktär. Gruppintervention i föreliggande studie har dock visat sig kunna avvika från detta system. Resultaten i föreliggande studie visar även att afasigruppsledaren använder sig av ett tydligare socialt fasadarbete under intervention i jämförelse med det sociala fasadarbetet mellan två afasigruppsdeltagare. Strategier som syftar till att stärka kommunikations- och språkförmåga hos afasigruppsdeltagaren har identifierats hos både afasigruppsledare och afasigruppsdeltagare i föreliggande studie. Föreliggande studie har gjort en beskrivning av hur interaktionen kan te sig vid behandling i afasigrupp. Emellertid finns ett fortsatt behov av att studera interaktion i afasigrupper för att synliggöra strategier som kan underlätta samspelet mellan samtliga samtalsdeltagare.