Varför togs beslut om Sveriges första marina internationella insats i Libanon 2006?

Sammanfattning: Sverige har bidragit med trupp till internationella insatser sedan 1950-talet. Detta har gjorts med bidrag från framför allt markstridskrafter men även med luftstridskrafter. Det dröjer fram till 2006 innan beslut tas om en marin internationell insats i form av korvettförband som bidrag till FN-insatsen UNIFIL i Libanon. Denna insats har fram till idag följts av fyra marina insatser, en förlängning av UNIFIL i Libanon 2007 och tre insatser i Somalia under åren 2009-2013. Beslutet om den marina insatsen i Libanon är för marinen banbrytande. Syftet med uppsatsen är att ge en ökad förståelse och insikt kring bakgrund och orsaker till beslutet. Bakomliggande orsaker till beslut om insats kan förklaras med hjälp av olika teorier och förklaringsmodeller. Denna uppsats använder sig av den amerikanske forskaren Graham Allissons modeller framtagna i boken ”Essence of decision: Explaining the Cuban Missile Crisis”. Två av tre modeller används för att anlysera beslutet, the Rational Actor och Organizational Behavior. Resultatet av analysen visar att det fanns en politisk enighet och uttalad målsättning att Sverige skulle bidra till en fredlig lösning i konflikten. Vidare framkommer att det vid tillfället för beslutet fanns få alternativ till det marina korvettförbandet, framför allt beroende på ekonomiska och personella förutsättningar i Försvarsmakten. Allisons modeller har fungerat som analysverktyg för att ge en ökad förståelse och insikt kring bakgrund och orsaker till beslutet. Modellerna ses som kompletterande till varandra då de belyser och framhäver olika aspekter och orsaker till det valda alternativet.