Unga mäns levda erfarenheter av att ha blivit utsatta för gatuvåld

Sammanfattning: Forskning om brottsoffer är i Sverige en relativt ny disciplin. Statistik från Brottsförebyggande Rådet visar en kontinuerlig ökning av misshandelsbrott sedan 1975, framför allt en ökning av våldets grovhet och feghet. Den största offergruppen utgörs av män. De våldsdrabbade patienterna möter sjuksköterskan framför allt på akutmottagningarna. Sjuksköterskan står i en maktposition till patienten och denna makt ska användas på ett för patienten positivt sätt. Genom att vara införstådd med att de unga männen kan befinna sig i en krisreaktion kan sjuksköterskan bättre förstå patientens reaktioner och lidande. Syftet med uppsatsen är att beskriva unga mäns levda erfarenheter av att ha blivit utsatta för gatuvåld. Preciserade frågeställningar är: Vad är innebörden i den våldsdrabbade personens tankar och känslor som traumat medfört? Vad är innebörden i den våldsdrabbade personens upplevelser av sig själv och omgivningen efter traumat? Uppsatsen är en litteraturbaserad studie med kvalitativ grund. Tretton unga män berättar i två biografier och en intervjustudie om deras upplevelser där alla blivit utsatta för misshandel av en eller flera gärningsmän. Resultatet visar att de vanligaste känsloyttringarna i männens berättelser är rädsla, ilska, ångest och oro, samt känslan av att vara frånvarande. Dessa känslor tog sig uttryck i olika livsinskränkande handlingar. Männen talade också om att de upplevde att de inte blev bekräftade i sitt lidande och att de ibland möttes av attityder från omgivningen som att de efter misshandeln förväntades klara sig på egen hand. Resultatet diskuteras utifrån kristerorin beskriven av Lagerbäck, Erikssons lidandeteori samt Wiklunds teori om vårdrelationen. Dessutom ligger fokus i diskussionen på rådande fördomar i samhället om män, våld och offerskap. Genom att skaffa sig bättre förståelse av de våldsdrabbade männens lidande kan sjuksköterskan bättre bemöta och vårda patienten.