Tydliga ramar, varma kramar : en studie kring pedagogers kunskaper om anknytning i den fria leken

Sammanfattning:  I vår studie har vi haft som syfte att undersöka hur pedagogernas kunskaper om anknytning påverkar deras närvaro och förhållningssätt i den fria leken. Tidigare forskning har visat att pedagogernas närvaro i den fria leken påverkar barnets anknytning till sekundära omsorgspersoner, som till exempel i förskolan. Det har framkommit från studier att den kunskap som erbjuds pedagogerna används i bemötandet av barnen i den fria leken. Vår studie utgick från en kvalitativ metod där vi intervjuade tre förskollärare och en barnskötare. Den insamlade empirin har synliggjort pedagogernas tankar kring närvaro med syfte att fungera stöttande och utforskande inom vissa ramar. Resultatet av vår studie har visat att goda kunskaper om anknytning är en förutsättning för att skapa trygga relationer till barnen i den fria leken. I läroplan för förskolan (2018) står det beskrivet hur förskolan ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Det står vidare hur förskolan ska stimulera barnens samspel och ta hänsyn till barnens behov, erfarenheter och det de visar intresse för. Pedagogernas förhållningssätt ska präglas av ett synsätt som uppmuntrar till lek och ge barnen tid, rum och ro att leka de lekar som de själva tar initiativ till (Lpfö, 2018). Lpfö (2018) skriver vidare hur alla barn ska ges möjlighet att delta i gemensamma lekar utifrån sina förutsättningar och att när pedagogerna deltar i leken på ett lämpligt sätt kan det uppmärksamma faktorer som begränsar eller främjar lekens utveckling. För att undersöka hur dessa faktorer påverkar pedagogernas förhållningssätt i den fria leken utefter deras kunskaper om anknytning har vi valt att centrera vår studie inom detta spänningsfält.