Tsunamis i Norge : en kvalitativ fallstudie av riskarbetet i Stranda kommun

Sammanfattning: Denna uppsats syftar till att undersöka riskarbetet och resiliensen i Stranda kommun, Norge, genom en kvalitativ fallstudie. Studien undersöker även huruvida en medvetenhet om risker påverkar riskarbetet. Stranda valdes som kommun då den utgör ett extremfall, i och med att kommunen hotas av ett stort bergskred från berget Åknes och en tsunami som andrahandskonsekvens. Den genomförda metoden bestod av intervjuer med tjänstemän inom Stranda kommun, samt en dokumentanalys av dokument från statliga myndigheter och kommunen. Resultatet gav att en medvetenhet om riskerna tyder på att ha bidragit till ett proaktivt riskarbete. Resultatet visar även på hur flera säkerhetsåtgärder genomförs kopplat till riskerna i den fysiska miljön, även om det är svårt att skydda byggd miljö i riskzoner. En ständig övervakning av det ostabila bergspartiet och varningssystem möjliggör dock bebyggelse i vissa riskzoner. Huruvida åtgärder och faktorer verkar stärkande eller försvagande av resiliensen i kommunen analyseras och diskuteras. Flera sårbarheter har dock kunnat urskiljas i kommunen, bland annat att kryssningstrafik fortgår i fjorden trots riskerna. För att stärka resiliensen behöver flera sårbarheter åtgärdas, vilket vidare forskning kan utforska ytterligare. Vidare forskning krävs även för att utforska resiliens på olika nivåer i samhället mer djupgående.