Vem är förälder? - En studie av regleringen kring faderskap

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att utreda den svenska faderskapspresumtionen, som innebär att en gift man automatiskt blir juridisk far till barn födda av hans maka. Detta görs utifrån ett barnrättsperspektiv, vilket innebär att regleringen studeras i relation till principen om barnets bästa så som den kommer till uttryck i svensk rätt och barnkonventionen. Ämnet är högaktuellt i dagens samhälle, där barn får allt fler egna rättigheter, användningen av assisterad befruktning ökar och kärnfamiljen har gett vika för familjer med ensamstående föräldrar, bonusföräldrar eller samkönade föräldrar. Faderskapspresumtionen innebär att barnet tilldelas en juridisk far som har ett försörjningsansvar gentemot barnet. Utöver detta vårdar och uppfostrar mannen förhoppningsvis barnet. Detta är förenligt med barnets bästa. Däremot uppstår problem då faderskapspresumtionen kan hamna i konflikt med barnets rätt att veta sitt ursprung. I denna avvägning har jag nått slutsatsen att barnets ekonomiska och sociala behov ska ges företräde framför barnets intresse av kunskap om de biologiska föräldrarna. Därför anser jag inte att faderskapspresumtionen ska avskaffas. Däremot borde faderskapspresumtionen utvidgas till att även omfatta sambos samt samkönade gifta par. Jag har funnit att det är förenligt med barnets bästa att ha två föräldrar som kan tillgodose dess behov av försörjning, omvårdnad, uppfostran och trygghet. Om dessa föräldrar är ogifta eller samkönade är ovidkommande. Därför bör faderskapspresumtionen utökas till att även omfatta sambos samt samkönade par som skaffar barn genom assisterad befruktning.