Normalt föräldraansvar vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans : En rättsteoretisk problematisering

Detta är en Magister-uppsats från Karlstads universitet

Sammanfattning: Barns rätt till personlig assistans uppmärksammades under våren 2017 genom att det i media rapporterades om att personlig assistans enligt LSS, och assistansersättning enligt 51 kap. SFB, till barn med svåra funktionshinder nekats eller dragits in. Försäkringskassan hänvisar till att barnets behov tillgodoses av det normala föräldraansvar som alla föräldrar har. Den rättsliga regleringen kring normalt föräldraansvar präglas emellertid av ett omfattande tolkningsutrymme. Syftet med uppsatsen är inte att fastställa innebörden av normalt föräldraansvar, eftersom en enhetlig och koherent rätt har förlorat sin betydelse inom det socialrättsliga området. Syftet med uppsatsen är istället att problematisera innebörden av normalt föräldraansvar utifrån rättsteoretiska perspektiv samt problematisera begreppets innebörd i en historisk kontext. Avsikten med problematiseringarna är att bidra till en förståelse kring innebörden av normalt föräldraansvar vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans. I uppsatsen används en modifierad rättsdogmatisk metod. (Rätts-)källorna tolkas och systematiseras för att förstå innebörden av normalt föräldraansvar. Materialurvalet omfattar emellertid även sådant material som inte tillåts inom ramen för traditionell rättsdogmatisk metod, bland annat myndighetsmaterial, underrättsavgöranden samt litteratur som inte utgör doktrin. Det första rättsteoretiska perspektiv som används för att problematisera innebörden av normalt föräldraansvar är monocentrisk teoribildning, det vill säga den teori som präglar rättsdogmatiken – idéen om en enhetlig, komplett och motsägelsefri rätt. Sedan används teorierna om rättslig pluralism och rättslig polycentri. Det är därigenom möjligt att undersöka om, och i sådana fall på vilket sätt, Försäkringskassans uppfattning av normalt föräldraansvar skiljer sig från den uppfattning som råder hos lagstiftaren och HFD. Den slutsats som kan dras är att Försäkringskassan i vissa fall har en annan uppfattning om det normala föräldraansvaret än vad HFD har. För att förstå diskrepansen i de rättstillämpande organens uppfattning om normalt föräldra-ansvar används teorin om rättslig polyvalens, vilken innebär att rätten är full av olika värden. Den rättsliga värdegrunden är inte enhetlig. Den socialrättsliga regleringen kring normalt föräldraansvar är präglad av en hög grad av polyvalens, vilket gör det möjligt för Försäkrings-kassan och domstolarna att bedöma det normala föräldraansvaret utifrån olika värdegrunder. Utvecklingen från rättsstat över välfärdsstat till en så kallad postvälfärdsstat, samt begreppsparet Gemeinschaft och Gesellschaft, används som teoretiska förklaringsmodeller för att beskriva den historiska utvecklingen i samhället. Det normala föräldraansvaret blir mer omfattande när ekonomisk tillväxt får större betydelse i samhället, samt när betydelsen av samhälleligt gemensamt och solidariskt ansvarstagande minskar. Det innebär att den samhälleliga utvecklingen påverkar den rättsliga förståelsen av normalt föräldraansvar. En samhällelig polyvalensteori introduceras för att betona att samhället, liksom rätten, är full av olika värden. Dessa olika värden påverkar den rättsliga regleringen och tillämpningen av normalt föräldraansvar i LSS och 51 kap. SFB. Det är inte möjligt att bidra till någon enhetlig förståelse av innebörden av normalt föräldraansvar, utan förståelsen påverkas av såväl rättsliga som samhälleliga utvecklingslinjer. Gällande rätt kan inte längre förstås som något som kan fastställas objektivt en gång för alla. Innebörden av normalt föräldraansvar kommer alltid att variera beroende på i vilken (historisk) kontext begreppet tolkas, tillämpas och förstås.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)