Syskons band i våldets spår : En tvärsnittsstudie av våldsutsatta barns självskattade kvalitet i syskonrelationer

Sammanfattning: Syskonrelationen är den längsta relationen i livet. Därtill utgör syskonrelationen en viktig arena för barns utveckling. Trots detta finns det få studier där syskonrelationen undersöks i relation till barnmisshandel. I följande studie undersöktes skillnader i den självskattade stöd- och konfliktnivån i syskonrelationen, mellan barn som rapporterade svår barnmisshandel och barn i en kontrollgrupp, samt om kön förändrade dessa skillnader. Vidare undersöktes om stöd- och konfliktnivån påverkade den upplevda nivån av psykosomatiska problem hos barn som rapporterade svår barnmisshandel. Studien genomfördes på ett urval av 1 392 pojkar och flickor mellan 15-16 år, med data från projektet Longitudinal Research on Development in Adolescence (LoRDIA). Barn som rapporterade svår barnmisshandel upplevde signifikant lägre stödnivå och signifikant högre konfliktnivå i sin syskonrelation, än barnen i kontrollgruppen. Skillnaderna var signifikanta både för pojkar och flickor, men pojkar upplevde ett signifikant lägre stöd i sin syskonrelation än flickor. Nivån av syskonstöd och syskonkonflikt påverkade emellertid inte nivån av psykosomatiska problem hos barn som rapporterade svår barnmisshandel. Effektstorlekarna var små i majoriteten av resultaten, vilket tyder på att syskonrelationer är komplexa fenomen som vid sidan av barnmisshandel och kön, även påverkas av en rad andra faktorer. Resultaten diskuteras i ljuset av tidigare forskning och i relation till anknytningsteori, kompensationshypotesen, kongruenshypotesen och könssocialisation.