Kungsparkens historia : Malmös första offentliga park

Sammanfattning: Min förhoppning är att denna uppsats kan bidra till att man framöver är noggrannare med att göra en djuplodande förundersökning av parker innan man gör tillägg och radikala förändringar på en så betydelsefull plats som Kungsparken, och att det visas respekt för historien. Jag tror att noggrannare dokumentation över vilka åtgärder som görs i en park, och varför de görs, kan förhindra att onödiga och opassande ingrepp görs i våra parker. Man behöver inte återskapa parken, men en tanke på historien och vilken ursprungskaraktär parken har så man kan hjälpa till att förstärka och försköna denna istället för att helt förändra den. Uppsatsen börjar redan på 1400-talet för att vi ska påminnas om att Kungsparken är gammal och hyser en lång historia, som leder längre tillbaka i tiden än själva parken.. Att Malmö blev en industristad är en påverkande faktor till varför Malmö skulle ha en park – människorna skulle ut och röra på sig på sin lediga söndag och de tidigare anlagda promenaderna gav inte nog med motion och motivation för att hålla sig borta från spel och alkohol. Alla beslut om den nya parken tog tid, precis som besluten tar tid i dag. Det märktes när förslaget om att byggnadsminnesförklara parken tog lika lång tid som att få parkens anläggning till stånd. Att parken kom till och att den blev som den blev är borgmästare Malmborgs och konsuln Holms förtjänst. Deras hårda arbete syns än idag i form av en romantisk park. Utformningen av parken var noggrant planlagd enligt det rådande parkmodet. Allt var välplanerat, och inte ett träd lämnades åt slumpen trots att känslan skulle vara att parken var naturlig. Den romantiska känslan förstärktes när konstverken kom på plats, precis som balustraden. Kontrasterna mellan Slottsparken och Kungsparken var stora i början, men nu kan det vara svårt att se var gränserna går. Broarna som binder samman parkerna får parkerna att verka som en stor park istället för två olika. Slottsparken anlades i Kungsparken skugga men har kommit att ta över uppmärksamheten idag; dessutom fick Slottsparken ett eget museum som idag är bibliotek. På grund av den Baltiska utställningen blev parken mer lättillgänglig. Restaurangen är den enskilda del som har blivit mest bearbetad och förändrad med tiden. Den har blivit större och större, och i nuläget är den inte tillgänglig för alla. De stora exoterna på platsen är de samma som stått där sedan de planterades 1869, de har överlevt svåra vintrar och hårda stormar. De har med tiden utvecklats och blivit den konst som de var tänkta att vara för snart 150 år sedan. Fler exotiska träd har planterats för att försöka bibehålla tanken Holm hade 1886 om att utbilda människor i växtkännedom via dessa träd. Berghultska trädgården finns det inga spår av. Det tydligaste tecknet att något funnits där är att det står unga exotiska träd på platsen. För övrigt ser platsen tom ut. 1960-talet har satt stora spår i parken när Steen ändrade utseendet på parken genom att lägga om gångsystemet helt och räta ut gångarna. Den bristfälliga dokumentationen har inneburit att det finns ”hål” i historien, som inte går att fylla. Detta är väl förklarligt då det handlar om krigsåren, men under senare år borde insatser gjorts för en klarare bild över historien. Beslutet om att år 2005 göra en mindre dokumentation angående parkens historia inför reparationer och förstärkning av parkens ursprungliga karaktär var en väl genomtänkt ide. Reparationerna gjordes med hänsyn till parkens karaktär och historia, men också modernare inslag finns – såsom reparationerna i Grottan och konstverket Diana i badet. Helt i linje med vad jag själv anser önskvärt inför framtiden!