Vinterdvalan som tröst : identifiering av återhämtande faktorer inom miljöpsykologi och trädgårdsterapi med fokus på vinteraspekter

Sammanfattning: Trädgårdsterapi brukar beskrivas som grön rehabilitering och har kompletterat institutionaliserad vård långt tillbaka i tiden. Naturen har bevisats främja mental återhämtning. Denna studie fokuserar på vinteraspekter, med utgångspunkten om att de obefogat har lämnats i bakgrunden. En fråga är om grön verkligen är den rätta benämningen på en rehabilitering som innefattar en natur som skiftar under årets lopp? Med undantag för städse- och vintergröna växter är den framförallt inte grön vintertid. Syftet med den här uppsatsen är att identifiera eventuella återhämtande faktorer som finns vintertid. Studien syftar även till att bidra med ett större fokus på vintergestaltning av terapiträdgårdar och få landskapsarkitekter att se vinteraspekter för sina rehabiliterande funktioner. Litteratur inom miljöpsykologi och trädgårdsterapi studerades. Förutom litteraturstudie som metod, tillämpades intervjuer med personer kopplade till trädgårdsterapeutiska verksamheter. Studien visar att det finns faktorer vintertid som kan verka återhämtande för deprimerade och sannolikt även för personer med annan psykisk ohälsa. En av dessa faktorer är hur vinternaturen i sin kravlöshet gagnar en mental läkning hos psykiskt svaga. Dess milda intryck hänför människan på ett sätt som främjar rehabilitering, då det öppnar psyket för reflekterande tankar och en möjlig återhämtning. Vidare innebär studiens resultat att den nedtonade vinternaturen är effektiv i rehabiliterande syften och möjligen i större mån än vad en grönskande natur är. De funna återhämtande faktorerna visar att vinteraspekter förtjänar ett ordentligt erkännande och att det är dags för en reform av begreppet "grön rehabilitering" så att även vinteraspekter inkluderas.