Hantverkstjänster & småhusentreprenad - Om förlikningsavtal och fel i hantverkstjänster och småhusentreprenad

Sammanfattning: Uppsatsen syftar att undersöka förlikningsavtal vid hantverkstjänster och småhusentreprenad samt undersöka felbestämmelserna i 9 – 14 §§ konsu-menttjänstlagen (1985:716) (KtjL) och jämföra bestämmelserna om fel för hantverkstjänster med specialbestämmelserna om småhusentreprenad i 51 – 61 §§ KtjL. Den traditionella rättsdogmatiska metoden har använts för att uppfylla syftet med arbetet samt ge svar på frågeställningarna. Ämnesvalet grundar sig i att hantverkstjänster är det område som står högst på Konsu-mentverkets lista av klagomål över utförda arbeten och har gjort det i många år. Det är även vanligt med konflikter vid småhusentreprenad, vilket ofta innebär en stor börda för konsumenten. Trots många konflikter finns det inte mycket praxis. En av anledningarna till detta tros vara att parterna ofta ingår förlikningsavtal. En frågeställning är därför hur dessa förlikningsavtal för-håller sig till lagens tvingande verkan, 3 § KtjL. Avtalsfriheten är starkare än lagens tvingande verkan och 3 § KtjL hindrar inte avtalsparterna att ingå ett förlikningsavtal. Däremot finns en möjlighet att jämka ett förlikningsavtal enligt allmänna avtalsrättsliga bestämmelser om det skulle vara oskäligt. Jämkning kan då ske genom 36 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL) men bestämmelsen ska tolkas restriktivt. Det är aldrig tillåtet att ingå förlikningsavtal om framtida fel. En tjänst ska utföras fackmässigt och detta ska genomstråla hela tjänsten. Utförs den inte fackmässigt så avses det vara fel i tjänsten enligt 9 § KtjL. Kravet på fackmässighet finns i 4 § KtjL. Näringsidkaren har en långtgående skyldighet att veta vad som avses med fackmässighet och måste hela tiden uppdatera sig i vad som händer i sin bransch. Är det en specialist så är kunskapskraven ännu högre. Det avses även som fel om resultatet är annat än vad som avtalats. Myresjöhusdomen kan ha fått inverkan här då HD i domen hävdar att det ska anses fel om resultatet inte är vad konsumenten med fog kunnat förutsätta. Något som inte tidigare framkommit i förarbeten eller praxis. Dock ska hänsyn tas till att Myresjöhusdomen gäller allmänna bestämmelser för småhusentreprenader från 95 men vars bestämmelse ska tolkas på samma sätt som 9 § KtjL. Vidare undersöks tidpunkten för felbedömningen och hur den skiljer sig beroende på om det är en bedömning av en hantverkstjänst eller av småhus-entreprenad. Konsumenten har en större trygghet vid småhusentreprenad då den dels har en tvåårig garanti dels en granskningsfrist om sex månader. Detta har inte konsumenten vid hantverkstjänster om inte en garanti är avtalad med näringsidkaren. Att ha samma regler för alla typer av tjänster skulle troligen innebära alldeles för stora konsekvenser för näringsidkaren. Däremot skulle kanske reglerna kunna tillämpas på mera omfattande renoverings- och ombyggnadsarbeten. Frågan är då var gränsen för vad som är omfattande skulle dras. Det är något som får lämnas till vidare forskning.