Hjälp till självhjälp : En kvalitativ studie om socialtjänstens, polismyndighetens och kvinnojourers arbete med kvinnor utsatta för våld i nära relationer

Sammanfattning: Bakgrund:  Begreppet våld är mångtydigt och kan ta sig uttryck på olika sätt, ofta i kombination av ett flertal våldshandlingar. Två återkommande begrepp inom studier och forskning kring våld i nära relationer är normaliserings- och uppbrottsprocessen. Utöver detta är våld i nära relationer ett omfattande samhällsproblem där kvinnan, för att bryta relationen, ofta är i behov av hjälp och stöd från myndighetspersoner och organisationer. Därmed är socialtjänstens, polisens och kvinnojourernas arbete en betydande del i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Syfte:  Syftet med uppsatsen var att undersöka hur socialtjänst, polis och kvinnojourer i södra Sverige arbetar med kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer.  Teoretisk utgångspunkt: Studien bygger på den teoretiska utgångspunkten symbolisk interaktionism. Genom begrepp som jaget, spegeljaget, och signifikanta andra erhålls en större förståelse utifrån ett medmänskligt perspektiv för vad som ligger till grund för besluten en våldsutsatt kvinna tar, samt hur samhällsaktörerna arbetar och bemöter kvinnan utifrån detta. Metod:  Kvalitativ metod baserad på semistrukturerade intervjuer samt med ett hermeneutiskt angreppssätt. Datamaterialet analyserades genom tematisk analys. Resultat:  Sex subteman och följande två teman; (1) Arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer, (2) Samverkan i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Slutsats:  Det framkom väsentligt att se varje ärende som unikt och möta kvinnan där hon är, i avseende till uppbrotts- och normaliseringsprocessen. Samverkan mellan aktörerna visade sig vara en av de viktigaste delarna för ett optimalt stöd. Faktorer som personalomsättning, olika prioritet, resurser och sekretessavtal kan påverka utfallet av hur väl samverkan fungerar. Den tydligaste slutsatsen som studien belyser är att samverkan skiljer sig avsevärt beroende på kommun och län, medan arbetssättet och grundtanken är desto mer lika oavsett i vilken av våra studerade kommuner vi inriktar oss på.