Medial Kastadhet : En fenomenologisk studie av ramar och narrativa strukturer i svenska 90-talisters berättelser om minnen av 9/11

Detta är en Kandidat-uppsats från Luleå tekniska universitet/Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Sammanfattning: Terrorattentet mot World Trade Center i New York den 11 september betraktas som en avgörande händelse för hur vi förstår världen idag. Själva datumet har blivit synonymt med händelsen. Francis Fukoyama (1989) kallar tiden före 9/11 och efter kommunistblockets fall i början av 90-talet för historiens slut. Den stora kampen mellan olika ideologier är utkämpad och den liberala demokratiska kapitalismen har segrat. Världen har landat i en jämvikt. Om kommunistblockets fall är historiens slut så är 9/11 historiens återkomst där en ny kamp och nya skiljelinjer inträder. Men för personer födda i början av 90-talet är den tiden inte slutet utan början och 9/11 är deras introduktion till världen och historien. För många av dem är det den första nyheten de minns.   Denna studie undersöker formativa nyhetserfarenheters betydelse genom att analysera 90-talisters berättelser om 9/11. Analysen utgår ifrån ett fenomenologiskt perspektiv, närmare bestämt Erving Goffmans framing-teori, genom en kombinerad tematisk och narrativ analysmetod.   Studien visar hur fem svenska personer födda mellan 1990 och 1995 ramar in 9/11 och deras inramning skiljer sig från den initiala mediala inramningen av händelsen.   Syftet med studien är att genom en kvalitativ intervjustudie undersöka hur individer ramar in sitt första nyhetsminne och hur detta avviker från den mediala inramningen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)