Lyrikens kraft och makt : Det poetiska språket i Södergrans "Landet som icke är", Boyes "Hur kan jag säga..." och Thorvalls "Efteråt (4)"

Sammanfattning: Lyrik har sedan urminnes tider berört människor djupt och nyfikenheten om varför det förhåller sig så har lett till min uppsats där syftet är att undersöka vilka framträdande språkliga verktyg som finns i dikterna ”Landet som icke är”, ”Hur kan jag säga…” och ”Efteråt (4)”, samt att undersöka deras potentiella retoriska dimension. Den språkliga utformningen, elocutio, har undersökts utifrån ett antal frågor som ställs till dikterna vilka närläses och även analyseras utifrån tanken att ordval och andra språkliga medel ”vill” något med texten. Jag har bland annat funnit anaforer, upprepningar, besjälning, mångtydighet och interpunktion i dikterna. Ofta förekommande verktyg är även starkt värdeladdade ord, bildspråk och kontraster. De språkliga verktygen samverkar med varandra och med retorikens övertygelsemedel ethos och pathos. Vissa partier i dikterna har speciellt många olika stilfigurer och andra språkliga medel i samverkan och bildar då ”förtätning”, en slags intensitet med starkt pathos. Dessa passager kan ha en utökad kraft att beröra läsaren.