Patentpooler : Den EU-rättsliga regleringen och dess svagheter

Sammanfattning: Patentsystemet kan ge upphov till vad som kallas patentsnår, där en aktör som vill producera en produkt eller bedriva en process måste vända sig till de olika patentinnehavare vilka innehar rättigheterna till de nödvändiga teknikerna för att få göra detta. Det här är ett förfarande som är både kostsamt och tidskrävande och därigenom får en dämpande inverkan på innovationen. För att hantera detta kan patentinnehavare gå samman i en patentpool och genom denna gemensamt licensera ut de patent vilka krävs för att producera en produkt eller bedriva en process. Dessa poolsamarbeten som berör monopolrättigheter kan dock skapa konkurrensbegränsande effekter. Genom tiderna har domstolarna gått från en bedömning av patentpooler som en rättmätig utbyggnad av patenträtten, till en bedömning att varje avtal som ökar patenträttens omfattning är olaglig för att slutligen tillämpa regler som tar hänsyn till positiva och negativa effekter och därifrån göra en avvägning i fall till fall. Den tidiga utvecklingen tog plats i Förenta staterna men det nuvarande rättsläget är i stort det samma också i EU. De första reglerna som utfärdats om patentpooler är de riktlinjer som kommissionen gav ut 2004, dessa ger ledning om hur kommissionen kommer att bedöma ett poolsamarbete men de utgör inte bindande rätt. Det faktum att riklinjerna inte utgör bindande rätt medför en osäkerhet för marknadens aktörer i och med de kan bli ifrågasatta trots uppförande av pool i enlighet med riktlinjerna, att ett sådant ifrågasättande skulle ske är dock osannolikt. Poolers legalitet bedöms utifrån den konkurrenseffekt tekniken medverkar till, poolens struktur samt de villkor som uppställs i poolavtalet. Riktlinjerna är idag allmänt utformade, och för att säkerställa att poolerna inte leder till konkurrenshämmande effekter, såsom kartelliknande verksamhet, skulle exempelvis det idag frivilliga alternativet att ha med en oberoende expert vid uppförande och driften av poolen kunna bli obligatoriskt. Riktlinjerna utgör EU-rättens första stapplande steg, och osäkerheten kring poolernas reglering kommer sannolikt att åtgärdas i takt med att fler ställningstaganden görs av EU-domstolen och kommissionen samt att regleringen fastställs.