Kunskap och verklighet i Erik Olof Burmans doktorsavhandling

Sammanfattning: Erik Olof Burman, professor i praktisk filosofi i Uppsala 1896–1910, disputerade 1872 påavhandlingen Om kunskapens möjlighet. I en filosofihistorisk översikt finner disputanden enfortgående förskjutning i synen på verkligheten och kunskapens grund, från antikens fokus påen yttre, från medvetandet skild verklighet till en inre, helt igenom själslig sådan. Hansidealistiska ståndpunkt reser tre huvudproblem för texttolkningen: förhållandet mellanmedvetande och förnimmelser; de yttre tingens verklighet; förhållandet mellan subjekt ochkunskapsobjekt. Subjektet framträder hos Burman som sinne, medvetande ochsjälvmedvetande. Mot dessa nivåer svarar graderade förnimmelser: sensationer,föreställningar och begrepp. Förnimmelserna har medfött ursprung, och själen bärverkligheten inom sig. På sin högsta nivå är subjektet bestämt av oföränderligaallmänbegrepp. Föreliggande studie av den unge Burmans filosofi diskuterar eventuellamotsägelser i hans text och söker tolkningar som undviker dem.