Tänkandets gräns : Den tänkande människan

Detta är en Kandidat-uppsats från Enskilda Högskolan StockholmTeologiska högskolan Stockholm/Avdelningen för teologi

Sammanfattning: Vetandets gräns är en epistemologisk fråga om vilken kunskap människan kan få och ha om allt runt omkring oss. Alla dessa ting som finns omkring oss, men även se på självet1 som objekt. Immanuel Kant skriver om kunskapens gräns i sin bok Kritik av det rena förnuftet och den 1400-tals Juris doktorn Nicolaus Cusanus2 skriver även han om vår vetandets gräns i sin bok ”Gudsseendet”.Det uppsatsen vill söka efter hos Kant och Cusanus är om människans tänkande har någon gräns. Det studiet söker är en större kunskap om vårt egna tänkande, vilket visar på en större kunskap om vår inre värld. ”Den primära världen” som påverkar allt handlande som människan gör i ”den sekundära världen”. Relevansen med detta studium är att människan kan få en mer detaljerad och fördjupad syn på människans tänkandes gränser.Under hela mitt vuxna liv har jag burit på frågan ”varför gör jag det jag gör?”. Under mitt första år som teologistuderande fick jag höra att Immanuel Kant anser att människan inte kan tänka utan tid och rum. Min naturliga reaktion blev att fråga, ”varför inte det?” och fick till svar att ”Det går men det är svårt”. Sedan den dagen har denna tanke varit ämne för reflektion.Detta studium vill se om det kan finna den bortre gräns som människans tänkande har, sin egna förståelse om sig själv och i slutändan kanske få en större kunskap om vad det är att vara en människa i denna tid och rum.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)