Målsägandens rätt att biträda åtalet - ett berättigat deltagande i dagens brottmålsprocess?

Sammanfattning: I den svenska brottmålsprocessen intar målsäganden en förhållandevis stark ställning. Målsäganden har, under ett antal i lagen stadgade förutsättningar, rätt till ett processrättsligt deltagande i brottmålsprocessen. Genom en subsidiär åtalsrätt har målsäganden tillerkänts en rätt att föra enskilt åtal när åklagaren beslutar att inte väcka allmänt åtal. För ett begränsat antal brott har målsäganden en primär åtalsrätt (exklusiv åtalsrätt). Målsäganden har dessutom under vissa förutsättningar rätt till överprövning av en åklagares beslut. Prövningen genomförs av en överordnad åklagare. Genom att biträda åklagarens åtal skapas processgemenskap mellan målsäganden och åklagaren. Målsäganden tillerkänns därigenom liknande befogenheter som åklagaren i processen att justera gärningsbeskrivningen, lägga fram annan utredning i målet och yrka ansvar för annan gärning, samt annan påföljd i förhållande till åklagaren. Historiskt sett har målsägandens ställning på det straffprocessuella planet kommit att förändras. Fokus på brottsoffer har under en längre tid präglat den svenska straffprocessuella debatten, vilket resulterat i flertalet lagstiftningsåtgärder. Syftet har varit att stärka brottsoffers deltagande i straffprocessen. Uppsatsens syfte är att klarlägga målsägandens deltagande i brottmålsprocessen och analysera den rättsliga regleringen, samt den praktiska tillämpningen av målsägandens rätt att biträda åtalet. Studien avser främst besvara huruvida den rättsliga och praktiska tillämpningen av rätten att biträda åtalet är motiverad i dagens rättssamhälle eller om det finns alternativa lösningar att tillgå. Uppsatsens problemställning diskuteras utifrån ett rättssäkerhets- och brottsofferperspektiv. I SOU 2013:17 Brottmålsprocessen föreslås ett avskaffande av målsägandens rätt att biträda åtalet. Förslaget grundar sig i att åstadkomma tydligare rollfördelningar i brottmålsprocessen och eliminera riskerna för en oförutsebar process. Uppsatsens inledande och teoretiska del har genomförts med en traditionell rättsdogmatisk metod vilket innebär att gällande rätt har tolkats utifrån lag, förarbeten, rättspraxis och juridisk doktrin. I denna del utförs dels ett sammanfattande historiskt avsnitt gällande målsägandens roll och rättigheter i straffprocessen, dels en kortare undersökning om straffprocessens grundläggande rättsprinciper och däribland den misstänktes/tilltalades rättigheter i processen. Vidare klargörs åklagarens respektive målsägandens roll och rättigheter i den svenska brottmålsprocessen enligt gällande rätt, samt målsägandens behov av ett målsägandebiträde vid utövande av processdeltagandet. I uppsatsens senare del behandlas en sammanställning av intervjuer som genomförts med praktiserande, verksamma jurister. Syftet med intervjuerna är att åskådliggöra det praktiska utövandet av målsägandens rätt att biträda åtalet. Eftersom intervjuerna inte åsyftar en omfattande redogörelse kring verksamma juristers ställningstaganden, tillämpas en semistrukturerad kvalitativ intervjumetod. Metoden möjliggör en fri diskussion kring ett antal frågeteman. Arbetet visar att rätten att biträda åtalet innebär ett viktigt kontrollinstrument och ett psykologiskt fundament för målsäganden i brottmålsprocessen. I studien bedöms en deltagande målsägande, med hjälp av ett målsägandebiträde, kunna bidra med konkretiserade frågor och därmed skapa ett bra samarbete med åklagaren. Rätten att biträda åtalet kan sålunda komma att utgöra ett nödvändigt komplement till åklagarens arbete. Bestämmelsens tillämpning och omfattning kan dock konstateras vålla problem ur rättssäkerhetssynpunkt, framför allt gentemot den tilltalade. I betraktelse av viljan att åstadkomma en förstärkt ställning för målsäganden, brottsoffret, konstateras emellertid att rättigheten idag fortfarande har betydande relevans och att den därför bör vidmakthållas i brottmålsprocessen.