Näringsidkarens processuella rättigheter - En studie om den processuella rättssäkerheten vid en talan om företagsbot i ljuset av artikel 6 i Europeiska konventionen

Sammanfattning: Det svenska straffrättsliga systemet bygger på att endast fysiska personer kan begå brott och straffas för dessa. För näringsidkare, såväl fysiska som juridiska personer, har det istället införts särskilda sanktioner såsom företagsbot. Någon särskild reglering av företagsbotsprocessen och näringsidkarens processuella rättigheter vid en talan om företagsbot har däremot inte införts. Samtidigt uppställs höga krav på den processuella rättssäkerheten vid anklagelser för brott genom art. 6 i Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR). Sveriges advokatsamfund kritiserar företagsbotsprocessen av rättssäkerhetsskäl och efterfrågar ett klargörande av vilka processuella rättigheter näringsidkaren har vid en talan om företagsbot, vilket denna uppsats syftar till att bidra med. Vidare syftar uppsatsen till att, med hänsyn till näringsidkarens rättssäkerhet, belysa företagsbotsprocessens eventuella brister. I de redogörande delarna för företagsbotsprocessen och näringsidkarens processuella rättigheter vid en talan om företagsbot utgår framställningen främst från lagtext, förarbeten, myndighetspublikationer och praktikers erfarenheter. Studien visar att regleringen av företagsbotsprocessen huvudsakligen bygger på analogier av de straffrättsliga bestämmelserna i rättegångsbalken (1942:740) (RB). Regleringen skiljer sig dock en aning beroende på om talan om företagsbot riktas mot en näringsidkare som också är tilltalad för det aktuella brottet eller inte. Vidare visar studien att företagsboten, trots att den inte räknas som ett straff i svensk rätt, är att klassificera som en anklagelse för brott i art. 6 EKMR. Vilka rättigheter näringsidkaren ska åtnjuta enligt gällande rätt vid en talan om företagsbot framgår därmed också av art. 6 EKMR. Företagsbotsprocessen måste därför också uppfylla de krav som uppställs i art. 6 EKMR för att betraktas som rättssäker. I studiens analyserande del dras slutsatsen att näringsidkaren, utifrån analogier av de straffrättsliga bestämmelserna i RB och genom tillämpning av art. 6 EKMR, bland annat ska åtnjuta rätt att utan dröjsmål underrättas om en talan om företagsbot, att förbereda sitt försvar genom att dels få insyn i allt material och dels biträdas av en privat eller offentlig försvarare samt att åberopa bevisning och anföra sin sak inför domstol. Praktikers erfarenheter tyder dock på att dessa processuella rättigheter inte alltid tillvaratas i praktiken. Dessutom ifrågasätts regleringen av företagsbotsprocessen av rättssäkerhetsskäl, eftersom det förekommer fall där rättsläget får anses oklart trots analogier från RB och vägledning i förarbeten respektive myndighetspublikationer. Däremot dras slutsatsen att företagsbotsprocessen som helhet inte kan betraktas som rättsosäker, även om näringsidkarens rättssäkerhet vid en talan om företagsbot kan ifrågasättas på ett flertal punkter.