Vilka är barnen i Trappans stödgrupper? : Kvantitativa studier utifrån SDQ (Strength and difficulties questions)

Sammanfattning: I den här uppsatsen undersöker jag hur barns mående och beteende bedöms i samband med deltagande i stödgrupp på Trappan i Uppsala. Jag studerar SDQ-formulär (Strength and difficulties questions) ifyllda av barn och/eller deras föräldrar 2009- 2011. SDQ mäter sex variabler: a) emotionella problem, b) uppförandeproblem, c) hyperaktivitet/uppmärksamhetsproblem, d) kamratproblem, e) prosocialt beteende samt f) total svårighetspoäng. Materialet utgörs av skattningar för 166 barn. En ny rapport (Skerfving 2011) om utvärdering av stödgrupper i Uppsala län blir ett viktigt jämförelsematerial, men jag gör delvis andra metodiska val än rapporten. Sju olika kvantitativa frågeställningar används: 1) Jämförelser med nordiska normalpopulationer, 2) jämförelser utifrån inriktning på stödgrupp, 3) kön, 4) ålder, 5) barns och föräldrars skattningar, 6) före- och eftermätningar samt 7) avhoppare och fullföljare. Medelvärden och standardavvikelser räknas ut och skillnaderna signifikanstestas. Resultaten jämförs med rapportens resultat. Till överensstämmelserna med rapporten kan räknas att mönster avseende kön i de olika studierna är likadana. Beträffande ålder finns likheter i karakteristika för den äldsta gruppen (16- år) och den näst äldsta gruppen (13-15 år). Även utifrån jämförelserna av före- och eftermätningarna överensstämmer resultaten i stort sett. Till avvikelserna från rapportens resultat kan nämnas min slutstats att 7-12-åringar respektive 13-15-åringar verkar förhålla sig klart olika till sina åldersmässigt jämförbara normalpopulationer. Ett annat resultat inom samma kategori är att 10-12-åringarna hamnar lägre än övriga grupper i vissa svårighetsvariabler. Beträffande skattningsperspektiv bedömer flickorna i min studie sig själva betydligt högre i svårighet än vad deras föräldrar gör. Ett resultat som saknar motsvarighet i rapporten är att den typiske deltagaren (i den yngsta åldersgruppen) beskrivs som ett barn med känslomässiga problem och beteendeproblem som däremot klarar sig ganska bra på det sociala området. Ett annat sådant resultat är beskrivningen av avhopparna i jämförelse med fullföljarna. Avhopparna framstår här som en grupp med större svårighetsbelastning än fullföljarna, särskilt i uppförandeproblem.