Svensk mutlagstiftning - lite för lagom? En rättsvetenskaplig studie om svensk mutlagstiftning ur ett EU-rättsligt perspektiv

Sammanfattning: Sverige, ett av de minst korrupta länderna i världen, har fått återkommande internationell kritik gällande ineffektivitet i svensk mutlagstiftning när det kommer till straffrättsliga sanktioner mot företag som begått mutbrott. Detta på grund av bristen på rättspraxis där företag gjort sig skyldiga till vårdslös finansiering av mutbrott. Kritiken har bland annat kommit från EU-kommissionen då Sverige som medlemsstat i EU måste förhålla sig till de EU-rättsliga bestämmelser som unionens lagstiftande institutioner fastställer. Som resultat av detta har Sverige genomfört ett flertal ändringar i svensk mutlagstiftning för att uppfylla sina internationella åtaganden. I januari 2020 ikraftträdde den nya företagsboten med ett förhöjt maxbelopp till 500 miljoner kronor med syftet att bemöta kritiken. Denna uppsats undersöker om den nya företagsboten medför att svensk mutlagtsiftning uppfyller EU:s direktiv 2017/1371 krav på effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner mot företag. Resultatet i uppsatsen visar på att den nya företagsboten kan ses som en mer proportionerlig och avskräckande sanktion. Däremot påverkar troligen inte ett förhöjt maxbelopp effektiviteten i svensk mutlagstiftning då man först måste fastställa att ett företag gjort sig skyldig till mutbrott för att företagsboten ska bli applicerbar för juridiska personer i detta syfte. Bristen på rättspraxis kopplat till detta försvårar argumentationen för att svensk mutlagstiftning har effektiva sanktioner mot företag.