Digitala verktyg för materialhantering i husbyggnadsprojekt

Sammanfattning: Försörjningskedjan i byggprojekt konvergerar materialflödet mot byggarbetsplatsen. Där byggs materialet ihop till en enskild produkt. Materialhanteringen är en av de viktigaste faktorerna för hur byggprojekt presterar gällande kostnad, tid, säkerhet i planeringen och arbetsplatsolyckor. Att flera olika materialflöden hanteras i projektspecifika miljöer av projektspecifika organisationer innebär en komplicerad logistikhantering. Trots det är byggbranschen jämförelsevis dålig på att utnyttja expertis och moderna tekniker för att förbättra materialhanteringen. Ett effektivt informationsflöde är väsentligt för att kunna upprätthålla ett effektivt materialflöde. Men byggprojekt har många olika källor till information med olika nivåer av detaljrikedom. Det leder till bristande kommunikation vilket får flera negativa effekter. Tidigare studier (Xue, Wang, Shen & Yu, 2007; Donyavi & Flanagan 2009) har visat att det finns ett behov av digitala verktyg för styrning av försörjningskedjan till byggprojekt. Andra studier (Olsson, 2000; Samuelson & Björk, 2014; Blanco, Mullin, Pandya & Sribdhar, 2017) har visat att det sällan är en helt friktionsfri process att implementera nya rutiner och digitala verktyg i byggbranschen. Därför finns ett behov av att studera hur företag kan lyckas med implementering av digitala verktyg för materialhantering. Målen med studien är att undersöka framgångsfaktorer för implementering av digitala verktyg för materialhantering i husbyggnadsprojekt och vilka effekter lyckad implementering kan leda till. Syftet är att öka effektiviteten i materialflöden i byggproduktion. Den här studien har utförts som en flerfallsstudie på flerbostadsprojekt där ett digitalt verktyg för materialhantering använts. Fallstudien består av ett primärt fall och ett jämförande fall. I det primära fallet har en långsiktig implementering av det digitala verktyget misslyckats, till skillnad från i det jämförande fallet. Det digitala verktyget som ingår i fallstudien är Myloc Construction och det används bland annat för att koordinera transporter till byggarbetsplatsen. Fallstudien genomfördes som en intervjustudie. Utöver respondenter från de olika byggprojekten inkluderas även respondenter från utvecklaren av det digitala verktyget. Det digitala verktyget tillgängliggör information om bland annat leveranser och förflyttningar påbyggarbetsplatsen. Detta förenklar koordineringen av materialflödet på byggarbetsplatsen och på så sätt kan det bidra till ökad samordning, färre störningar, minskad trängsel och effektivare godsmottagning. Dessutom finns ett bokningssystem för lyftresurser vilket gör det enklare att anpassa materialflödet efter resurstillgången eller vice versa. Studien har identifierat tre nyckelfaktorer för implementeringen av digitala verktyg för materialhantering: Planering - Förutsättningarna i produktionen måste anpassas efter hur logistiken och det digitala verktyget är tänkt att fungera. Resurser – En enhet som driver implementeringen av det digitala verktyget bör ägna sig åt att öka följsamheten och att driva igenom förbättringar i hanteringen av det digitalaverktyget. Hur mycket resurser som krävs för detta beror på logistikuppläggets komplexitet. Riktlinjer – Det krävs riktlinjer för hur det digitala verktyget ska hanteras. Dessa bör till stor del anpassas efter projektets förutsättningar. En riktlinje som är viktig oberoende av projektets utformning är att bestämma med vilken framförhållning som information ska matas in. Riktlinjerna kan antingen förmedlas via projektspecifika instruktioner eller via avtal. Två tidigare studier (Olsson, 2000; Sullivan, Barthorpe och Robbins, 2010) har beskrivit att byggentreprenörer inte är vana vid att lägga resurser på att förbättra logistiken. Den här studien har bekräftat att det till viss del fortfarande är så, men studien tyder också på att detta är något som håller på att bli bättre. Dessutom bekräftar studien att användarna generellt är positivt inställda till att testa ny teknik för att utveckla sitt arbete. En studie (Aloini, Dulmin, Mininno & Ponticelli, 2012) har visat att sen inblandning av aktörer, brist på samordnad utformning och bristfälligt urval av leverantörer är riskfaktorer för implementering av ett logistikkoncept som kallas Supply Chain Management. Studien som gjorts i detta examensarbete kunde identifiera att dessa riskfaktorer även hindrat implementeringen av det digitala verktyget för materialhantering.