Att spela tillsammans med andra : En kvalitativ intervjustudie kring gemensamhetsskapande aktiviteter i pianoundervisning

Sammanfattning: Föreliggande studies syfte är att undersöka hur kulturskolelärare ser på gemensamhetsskapande aktiviteter i sin pianoundervisning samt hur dessa påverkar elevers sammanhållning och lärande. I bakgrundskapitlet presenteras litteratur som behandlar positiva effekter av användning av gemensamhetsskapande aktiviteter. Litteratur som behandlar motsatta effekter saknas. Studiens teoretiska utgångspunkter utgörs av det sociokulturella perspektivet med dess fokus på appropriering, mediering, situerade aktiviteter, den proximala utvecklingszonen och scaffolding. En kvalitativ forskningsansats används med fokus på hur lärare tolkar, förstår och konstruerar gemensamhetsskapande aktiviteter. Som datainsamlingsmetod används semistrukturerade intervjuer och som analysmetod används tematisk analys. I resultatet framkommer att användning av gemensamhetsskapande aktiviteter i pianoundervisningen medför både fördelar och svårigheter. Några fördelar med gemensamhetsskapande aktiviteter är att elever lär sig att lyssna på varandra, utvecklar rytm-, puls och tempokänsla, vågar spela upp inför andra samt provar olika musikaliska roller. Några nackdelar med gemensamhetsskapande aktiviteter är att de är tidskrävande och svåra att organisera samt svåra att hitta bra notmaterial till. De gemensamhetsskapande arbetssätt som används är bland annat spel med läraren på enskild lektion, fyrhändigt/flerhändigt pianospel/spel i grupp och lekar i grupp. I diskussionen förs resonemang kring hur fördelar och nackdelar av gemensamhetsskapande aktiviteter påverkar elevernas sociala sammanhållning och musikaliska lärande. Exempelvis kan kammarmusikspel bidra positivt, då elever lär sig olika roller i ensemble och skapar en specifik stämning i den. Samtidigt kan samma aktivitet bidra till negativa konsekvenser om pianoeleven får för svår stämma eller om medlemmar i en ensemble umgås inte utanför lektionssammanhang.