Var det verkligen ett alexanderhugg? - frågan om ett återtagandeförbehåll ska presumeras vara ogiltigt eller ogiltigförklaras när köparen regelmässigt säljer samma typ av lösören som det säkerställda i sin rörelse i ljuset av NJA 2019 s. 195

Sammanfattning: I enlighet med de i Sverige rådande uppfattningarna om sakrätt har det uppställts villkor för att ett återtagandeförbehåll ska kunna göras gällande även mot tredje man. När exempelvis en säljare såväl som köpare haft insikt om att köparen kommer förfoga över ett säkerställt lösöre som om det vore köparens eget, har det inte betraktats som rimligt att säljaren samtidigt ska kunna ha säkerhet i lösöret. I doktrinen, förarbetsuttalanden och tillägg till HD-domar har det förts viss diskussion om huruvida det i vissa fall ska anses råda en presumtion att ett återtagandeförbehåll är ogiltigt. En situation som enligt vissa källor ska lösas med en sådan ogiltighetspresumtion är den då en detaljist på kredit köper lösören som är avsedda att säljas i köparens rörelse. Uppfattningen hade inte blivit cementerad i rättspraxis, och i och med att NJA 2019 s. 195 skulle avgöras var frågan hur presumtionsfrågan skulle hanteras. HD uttalade att rättspraxis inte ger stöd för mer än att frågan om ett återtagandeförbehålls giltighet ska avgöras utifrån sedvanlig avtalstolkning. Någon presumtion fanns alltså inte enligt HD, och återtagandeförbehållen blev inte heller vid den sedvanliga avtalstolkningen ogiltigförklarade. Uppsatsen slutleder att HD inte ens bemötte det underlag som finns till stöd för en ogiltighetspresumtion, men att styrkan i detta stöd visserligen kan ifrågasättas. Uppsatsen slutleder även att HD:s dom inte verkar avvika från gällande rätt när det kom till frågan om återtagandeförbehållen skulle ogiltigförklaras eller inte. HD:s slutsats att en presumtion inte finns sätts i relation till NJA 1974 s. 660 och framförallt Mannerfelts tillägg till rättsfallet. Slutligen görs det några reflektioner kring huruvida frånvaron av ogiltighetspresumtioner är tillfredsställande ur ett tredjemansperspektiv och ifall det ligger i linje med uppfattningen om den gemensamma partsavsikten som central tolkningsdata vid avtalstolkning.