Reparativ rättvisa i Sverige - En undersökning av konformiteten mellan den svenska medlingen och den reparativa rättvisan

Sammanfattning: Medling vid brott är en relativt ny och oprövad tvistelösningsmetod i Sverige där forskningen kring medlingens effekter och nytta är bristfällig. Den svenska medlingsmetoden är till sin form och till sitt verkställande unik, men har inspirerats från andra länders metoder. Medling kan i förenklad form beskrivas som en tvistelösningsmetod där en medlare, genom en organiserad förhandling, försöker förmå två eller flera parter att komma fram till en gemensam lösning till en konflikt. Medling kan ske i alla skeden av rättsprocessen och även efter rättsprocessen. För medling vid brott är det den reparativa rättvisnas idé som utgör syfte och mål. Det övergripande syftet för denna uppsats är att undersöka den reparativa rättvisans integrering och effekt i det svenska rättssystemet. För den reparativa rättvisan finns det tre grundläggande koncept som genomsyrar hela det reparativa tankesättet. Dessa koncept är skada och behov, skyldighet och engagemang. Den reparativa rättvisans syfte, när en skada eller orätt har uppkommit, är att ställa saker och ting till rätta. Detta uppnår man genom att adressera skadorna men också orsakerna till skadorna. Där skadan inte materiellt kan repareras så får återställandet, så gott det går, ske symboliskt. Det är inte endast offren som är i behov av restoration utan detta gäller även för alla parter inblandade; även förbrytaren. Den reparativa rättvisan är intresserad av återställande och återintegration av både offren och förbrytarna för hela gemenskapens välmående. Medling i dess moderna form i Europa uppstod först i Norden där Norge var först ut. Medlingen kom till Sverige via Norge och i Norden är det Norge som varit Sveriges främsta inspirationskälla. Tankar kring alternativa lösningar och modeller för ungdomsbrottsligheten fanns redan i Sverge innan medlingens introducering. Efter de tidiga medlingsprojekten i Sverige ökade intresset för medlingens potential och Brå fick 1998 i uppdrag av regeringen att påbörja en försöksverksamhet för medling för unga lagöverträdare. Brå:s inverkan över den svenska medlingsverksamheten avslutades i och med att det 2008 blev obligatoriskt för kommunerna att tillhandahålla medling för unga lagöverträdare. Vanliga samarbetspartners för kommunerna, på den lokala eller regionala nivån, är polis, socialtjänst samt åklagare. Samarbete med polis är ett nödvändigt moment i medlingsorganisationen eftersom polisen är en av de myndigheter som verkar som första instans i verksamheten. Medlarens främsta funktion är att underlätta dialogen mellan parterna och få dem att komma fram till en gemensam lösning. Kriterierna kring vem som kan vara medlare stadgas i medlingslagens 4 § som säger att en medlare ska vara kompetent, rättrådig och opartisk. Den svenska medlinges syften och mål enligt medlingslagens 3 § är att de negativa följderna av brottet ska minskas, att gärningsmannen ska få ökad insikt om brottets konsekvenser samt att offret ska ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser. Den svenska medlingens syften och mål som återfinns i medlingslagen stämmer väl överens med den reparativa rättvisans syfte. Regelverket innehar de rättsliga verktyg som är nödvändiga för att en utjämning av skillnaderna, som uppstått genom brottet, ska kunna ske. Regelverket tillhandahåller möjlighet för både materiell och symbolisk restoration för offren. Den svenska medlingen har ett brottsförebyggande mål och ett mål att reparera vilket illustreras av den historiska utvecklingen. Medlingens effekter i Sverige varierar. För brottsoffret uppvisade effekterna precis det som den reparativa rättvisan strävar efter; att hela offret och att återinföra denne i samhället. Gällande förbrytaren uppvisande medlingens effekter också det som den reparativa rättvisan strävade efter; nämligen en transformation av förbrytaren där denne genom återintegration ska förhindras att återfalla i brott. Denna effekt uppstod endast vid vissa typer av brott, för vissa förbrytare och under vissa omständigheter. Eftersom den svenska medlingen inte avgränsats utan också appliceras på de fall där effekterna är negativa så kan det inte sägas att det svenska regelverket uppnår den önskade effekten. En harmonisering av medlingsverksamhetens och samarbetsparternas regler, där kriterierna för medlingens påbörjande och process tydligt definieras, är en metod för att uppnå den behövda avgränsningen. För att uppnå den reparativa rättvisans syfte och för att minska risken för misslyckade medlingar så krävs det också att medlarna får en enhetlig utbildning runt om i landet.