Effekten av resistent stärkelse på HbA1c hos människor med typ 2 diabetes mellitus

Sammanfattning: Titel: Effekten av resistent stärkelse på HbA1c hos människor med typ 2 diabetes mellitus Författare: Peter Enocson och Mikael Seroka Handledare: Frode Slinde Examinator: Helen Lindqvist Linje: Dietistprogrammet, 180/240 hp Typ av arbete: Självständigt arbete i klinisk nutrition, 15 hp Datum: 2016-04-06 Bakgrund: Typ 2 diabetes mellitus (T2DM) medför svårigheter för kroppen att omsätta glukos, vilket bland annat manifesteras med ett högt HbA1c. Ett högt HbA1c medför en ökad risk för sjukdomsrelaterade komplikationer. Resistent stärkelse (RS) har visat sig sänka det postprandiella blodglukosvärdet, men huruvida det påverkar HbA1c saknar allmän koncensus. RS har även uppvisat gynnsamma långtidseffekter på glukoshomeostas och insulinkänslighet i djurstudier samt humanstudier med friska individer och personer med metabola syndromet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka det vetenskapliga underlaget gällande effekten av resistent stärkelse på HbA1c hos människor med typ 2 diabetes mellitus. Sökväg: Litteratursökningen gjordes via databaserna PubMed, Scopus och Cochrane Library. Följande sökord användes: resistant starch, diabetes, randomized, glucose, HbA1c, insulin, metabolic syndrome, HAM-RS2, hemoglobin. Olika kombinationer av ovan nämnda termer användes i sökningen. Urvalskriterier: Inklusionskriterier var randomiserade kontrollerade studier (RCT) utförda på vuxna människor, författade på engelska eller svenska. Studielängden skulle vara minst åtta veckor. Individerna i studiepopulationen skulle vara diagnostiserade med T2DM. Därutöver skulle de ej ha nedsatt tarmfunktion och/eller hjärt-kärlsjukdom. Valt effektmått var HbA1c. Datainsamling och analys: Tre RCT-studier inkluderades i granskningen. Vid kvalitetsgranskningen användes ”Mall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier”, utgiven av SBU. Vid bedömningen av studiernas sammanvägda evidensgradering för effektmåttet användes ”Underlag för sammanvägd bedömning enligt GRADE”, från Göteborgs Universitet. Resultat: Två av de inkluderade studierna visar på ett lägre HbA1c i interventionsgrupperna jämfört med kontrollgrupperna efter intag av RS och en studie visar inte någon skillnad. Huruvida skillnaden i HbA1c är kliniskt relevant är svårbedömt. Slutsats: Evidensstyrkan för att ett intag av RS påverkar HbA1c hos personer med T2DM bedöms som låg (++). Antalet studier som berör ämnet är begränsat och frågetecken finns kring omsättning och effekter av RS hos människor. Fler studier behövs för att ge klarhet i ämnet. Nyckelord: Resistent stärkelse, RS2, HbA1c, diabetes mellitus.