Tvingande rapportering och informationsutbyte som verktyg mot aggressiv skatteplanering - Att hjälpa eller stjälpa legitimiteten i skattesystemet?

Sammanfattning: Den 25 maj 2018 antogs direktiv (EU) 2018/882 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (DAC 6). Direktivet är en del av EU:s administrativa samarbete på beskattningsområdet och är till stora delar inspirerat av OECD:s arbete mot skatteplanering, aggressiv skatteplanering och skatteflykt. Enligt direktivet ska medlemsstaterna införa bestämmelser om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang i nationell rätt. I januari 2019 presenterades förslaget till den svenska implementeringen i SOU 2018:91. Utredningen föreslår ett regelverk om tvingande rapportering för både gränsöverskridande och inhemska arrangemang, och går därmed utöver de minimikrav som ställs upp i direktivet. Den här uppsatsen syftar till att undersöka den föreslagna implementeringen av DAC 6 i svensk rätt och hur implementeringen förhåller sig till rule of law. Uppsatsen syftar vidare till att utreda hur implementeringen av DAC 6 påverkar det svenska skattesystemets legitimitet. Uppsatsen beskriver inledningsvis informationsförhållandet mellan Skatteverket och skattskyldiga, och fortsätter med en redogörelse för hur förhållandet har påverkats av EU:s administrativa samarbete. Efter det diskuteras den föreslagna implementeringen av DAC 6 tillsammans med reaktioner på förlaget från Skatteverket, näringslivet, universitet och domstolar. Skatteverket har goda möjligheter att tillgodogöra sig information som är av relevans för deras verksamhet. Skattskyldiga har en långtgående uppgiftsskyldighet som utökas kontinuerligt. Utökningen beror bland annat på hur EU:s administrativa samarbete har påverkat svensk rätt. Enligt rule of law ska lagstiftning beakta principer om legitimitet, förutsebarhet och likhet. En god skattelagstiftning kräver att skattskyldiga i tillräcklig omfattning ska kunna förutse skatterättsliga konsekvenser av deras handlande. I enlighet med Sveriges EU-rättsliga förpliktelser ska DAC 6 implementeras i svensk rätt. Implementeringen medför att vaga och otydliga bestämmelser förenas med kännbara sanktionsavgifter. Medan utredningen och Skatteverket förespråkar ett regelverk för tvingande rapportering av inhemska arrangemang, anser näringslivet och delar av domstolsväsendet att regelverket är allt för långtgående. I uppsatsen dras slutsatsen att utredningen inte har kunnat motivera de inskränkningar i förutsebarheten som regelverket för inhemska arrangemang innebär. Den framtida lagberedningen står inför flera utmaningar för att förhindra att regelverket inte stjälper legitimiteten i det svenska skattesystemet.