Smärtbehandling för patienter som utsatts för stort trauma : Ambulanssjuksköterskans upplevda erfarenhet

Sammanfattning: Inledning: Forskning visar att smärta vid stora trauman är underbehandlat, vilket kan ge ett förlängt sjukdomsförlopp och leda till komplikationer för patienten. Smärtbedömning är en viktig del i smärtbehandlingen och kan göras med hjälp av observationer av fysisk status och smärtskattningsinstrument. Eftersom ett stort trauma även innebär en psykologisk påfrestning för patienten är det viktigt att lindra både smärtan och det psykiska lidandet. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors uppfattningar om traumapatienters upplevelser av smärta samt beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av smärtbehandling och omvårdnadsåtgärder som lindrar lidande hos dessa patienter. Metod: En intervjustudie med elva ambulanssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ambulanssjuksköterskans arbete vid smärtlindring vid stort trauma präglades av avvägningar och prioriteringar. Dessa gjordes utifrån ambulanssjuksköterskans egna bedömningar samt de riktlinjer som fanns inom ambulanssjukvården. Omvårdnadsåtgärder var lika viktiga som de farmakologiska åtgärderna, i arbetet för att lindra patientens smärta och lidande. Majoriteten av ambulanssjuksköterskorna upplevde smärtan vid stort trauma som underbehandlad. Detta på grund av otillräckliga läkemedelsdoser men också på grund av prioritering av livsuppehållande åtgärder. Slutsats: Studiens resultat visar att ambulanssjuksköterskans arbete stämmer väl överens med kompetensbeskrivningen. Smärtlindring vid stora trauman är komplext och de upplevda hindren är många. Ambulanssjuksköterskans egen bedömning, med utgångspunkt från gällande riktlinjer, är kärnan i deras arbete med traumapatienter. Smärtlindring vid stora trauman är ett viktigt ämne och ett relativt outforskat område. Det är därför angeläget med vidare forskning.