E-demokratin är död - länge leve e-demokratin!

Sammanfattning: Studien tar sin början i hur e-demokratin – en demokrati byggd på informationstekniska verktyg – sägs vara död och försvunnen i Sveriges kommuner. Ända sedan denna digitala demokrati i mitten av nittiotalet anammades som den kommande räddningen för en förmodat krisande demokrati, har dess förespråkare kommit att eftersöka den med ljus och lykta. Studien frågar sig om e-demokratin verkligen försvann i början av 2000-talet eller om den helt enkelt genomgick en förändring från utopiskt ideal till pragmatisk verklighet. En vägledande hypotes är att ämnets snabba upp- och nedgång är sammankopplat med en begränsad teori- och verklighetsanknytning för ämnet och en alltför stor tilltro till teknikens möjligheter att förändra rådande samhällsordning. Med utgångspunkt i de klassiska demokratiidealen samtalsdemokrati, deltagardemokrati och valdemokrati analyserar studien hur e-demokratin idag ser ut i ett antal kommuner som betraktats som framstående inom e-demokratin. Dessutom analyseras synen på e-demokratin som idé och praktik hos ansvariga politiker och tjänstemän i respektive kommun. Resultatet av studien är att e-demokratin i svenska kommuner är tämligen välmående utifrån ett valdemokratiskt perspektiv, samtidigt som det är betydligt värre ställt för den som efterfrågar samtalsdemokrati på nätet. Diskursen inom kommunerna är färgad av forskningsfältets oförmåga att skilja samtalsdemokrati från e-demokrati, den underskattar informationens betydelse och fokuserar på tekniska innovationer snarare än demokratiska behov. För att den e-demokrati som faktiskt finns ska kunna åstadkomma något måste ämnet framgent byta ut prestigejakt mot faktisk demokratisk förändringsvilja, inse teknikens begränsningar, men framförallt förstå att e-demokrati inte kan förstås utan att man först går till botten med vad demokrati är.