Dysbios av hudens mikrobiom vid atopisk dermatit hos hund

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Anatomy, Physiology and Biochemistry

Författare: Johanna Onselius; [2019]

Nyckelord: atopisk dermatit; hund; dysbios; staphylococcus;

Sammanfattning: Atopisk dermatit är en vanlig hudsjukdom som drabbar runt 10-15% av alla hundar. Sjukdomen innebär överkänslighetsreaktioner med bland annat klåda mot specifika allergener. Ofta är det allergener som hunden kan komma i kontakt med i vardagen, som till exempel pollen eller husdamm. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur mikrobiomet på huden förändras hos hundar drabbade av atopisk dermatit och om de förändringar som ses kan ha en roll i utvecklingen av sjukdomen. Mikrobiomet innebär alla mikroorganismer som lever i en viss miljö, i detta fall på huden. Hundars mikrobiella hudflora verkar variera mycket mellan olika individer. Det har hittills varit svårt att hitta gemensamma faktorer såsom ålder eller kön som verkar påverka dess komposition signifikant. Däremot är flera studier överens om att mikrobiomet förändras vid atopisk dermatit och då försätts i dysbios. Det innebär att kompositionen av olika mikroorganismer skiljer sig från den normala floran på frisk hud. Man kan observera en drastisk ökning av arten Staphylococcus pseudintermedius och i mindre utsträckning en ökning av Corynebacterium spp. Den ökade kolonisationen av stafylokocker är den mest studerade då en motsvarig ökning av S. aureus sker på huden vid atopisk dermatit hos människor. Flera studier har visat att ökningen av stafylokocker är direkt kopplad till symptomens svårighetsgrad vid utbrott och att symptomen och dysbiosen uppkommer simultant. Det tyder på att det finns ett samband mellan de två. Att stafylokockbakterier skulle kunna påverka och förvärra sjukdomsutbrott stöds även av det faktum att antimikrobiell behandling har visat sig kunna mildra symptomen och på möss även förebygga utbrott helt. Mycket tyder på att hudbarriärens funktion spelar en avgörande roll i utvecklingen av atopisk dermatit och att dess samspel med mikrobiomet är avgörande för de kliniska symptomen. Hundar med atopisk dermatit har till exempel ett förtunnat stratum corneum vilket skulle kunna öka risken för både allergisk sensitisering och bakteriell invasion i huden. Stafylokocker fäster bättre till atopisk hud, och på möss har man visat ett antal olika sätt bakterierna skulle kunna inducera immunsvar som förstärker inflammationsreaktioner och på så sätt förvärrar sjukdomen. Till exempel genom att stimulera mastcellsdegranulation eller inducera en ökning av antalet Th-celler och interleukiner. Det exakta sambandet mellan dysbiosen och sjukdomen är inte helt klarlagd på hund idag och det är svårt att säga med säkerhet om dysbiosen är en konsekvens av eller en orsak till symptomen. Mycket tyder på att det är en komplex relation där både miljön på huden påverkar bakterierna och vice versa. Det vi vet är att sambandet finns och det öppnar för ny forskning om till exempel nya behandlingsmetoder som kan rikta sig mot att återställa dysbiosen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)