Från burpee till bebis : En kvantitativ enkätstudie om gravida kvinnors fysiska aktivitetsnivå samt stödet från barnmorskan

Sammanfattning: Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka hur den fysiska aktivitetsnivån förändrades hos kvinnor vid graviditet, gravida kvinnors åsikter och upplevelser om stöd kring fysisk aktivitet hos barnmorskemottagningen samt om den fysiska aktivitetsnivån skiljde sig mellan olika subgrupper. Frågeställningarna var följande: Hur förändras den fysiska aktivitetsnivån hos kvinnor när de är gravida? Hur informeras gravida kvinnor om fysisk aktivitet och anser de att de får ett tillräckligt stöd av sin barnmorska? Finns det skillnader i fysisk aktivitetsnivå hos gravida kvinnor beroende på trimester, BMI innan graviditet, upplevelse av tillräckligt stöd från barnmorska och att på eget initiativ tagit upp frågan om fysisk aktivitet med sin barnmorska? Metod: För att undersöka gravida kvinnors beteenden gällande fysisk aktivitet samt deras upplevelser och åsikter kring stöd inom mödravården, valdes en kvantitativ metod med tvärsnittsdesign. Studiens inklusionskriterier var att vara gravid samt inskriven på en barnmorskemottagning. Datan samlades in genom en webbenkät. Enkäten bestod av bakgrundsfrågor gällande om kvinnorna var inskrivna hos en barnmorskemottagning, ålder, graviditetsvecka, om de hade barn sedan tidigare och i så fall hur många, vikt och längd samt beteende- och åsiktsfrågor kring fysisk aktivitet, information samt stöd från barnmorskor. Datainsamlingen pågick från åttonde januari till tjugoandra januari år 2023. Resultat: Resultatet från 393 gravida kvinnor visade att den fysiska aktivitetsnivån minskade hos 81% av deltagarna jämfört med innan graviditeten. 317 respondenter fick information om fysisk aktivitet från sin barnmorska samtidigt som många upplevde att de delvis (n= 176) eller inte alls (n= 54) fått ett tillräckligt stöd kring fysisk aktivitet. Signifikanta skillnader i den fysiska aktivitetsnivån vad gäller fysisk- och muskelstärkande träning sågs beroende på trimester, BMI före graviditet, upplevelse av ett tillräckligt stöd från barnmorskan samt att självmant tagit upp frågan om fysisk aktivitet med barnmorskan (p< 0,05). En signifikant skillnad på högre vardagsmotion sågs hos de kvinnor som självmant hade tagit upp frågan kring fysisk aktivitet med sin barnmorska (p= 0,010). Slutsats: För en stor andel gravida kvinnor verkar den fysiska aktivitetsnivån minska under graviditeten. Många gravida kvinnor får information kring fysisk aktivitet av sin barnmorska men upplever samtidigt en brist på ett tillräckligt stöd angående fysisk aktivitet samt en önskan efter ett bättre sådant. För en högre fysisk aktivitetsnivå verkar det vara gynnsamt med ett tillräckligt stöd från barnmorskan samt att den gravida kvinnan har ett eget intresse för fysisk aktivitet.