En utvärdering av hur olika metoder i Skogshögskolans boniteringssystem påverkar skattningen av ståndortsindex

Sammanfattning: Det för skogsbruket viktiga boniteringssystemet grundas på skattningar av ståndortsindex (SI). SI beskriver markens naturgivna produktionsförmåga genom att ge en skattning av hur höga de grövsta träden kommer att vara vid en referensålder. I detta arbete jämfördes metoder för att skatta ståndortsindex med ståndortsegenskaper (SIS) med äldre respektive nyare formler för skattning av ståndortsindex med övre höjd och höjdutvecklingskurvor (SIH). Detta utfördes genom analyser av data från svenska långtidsförsök med gallring och gödsling (GG-försöken) rörande tall (Pinus sylvestris) och gran (Picea abies). Resultaten visade statistiskt signifikanta skillnader mellan äldre och nyare formler för SIH på tall men inte på gran. Det fanns statistiskt signifikanta skillnader mellan skattningar med SIS och SIH för bägge trädslagen. Det fanns ingen skillnad mellan skattad höjdtillväxt med nya formler för SIH och den uppmätta faktiska höjden. Resultaten stöddes till viss del av andra undersökningar gjorda i området. Datasetet som användes i arbetet var av för liten omfattning för att bredare slutsatser skulle kunna dras och författarna ansåg att ytterligare studier inom området behövs.