Budgivarens bundenhet vid takeovererbjudanden - en studie av Aktiemarknadsnämndens uttalanden om fullföljandevillkor

Sammanfattning: En av takeoverreglernas mest centrala bestämmelser är att budgivaren blir bunden av det lämnade erbjudandet. Budgivaren tillåts dock att uppställa fullföljandevillkor, som i vissa situationer kan användas för att återkalla takeovererbjudandet. Det finns formella krav på fullföljandevillkors utformning, men inga materiella begränsningar. Takeoverreglernas bestämmelser om fullföljandevillkor är relativt generellt utformade. Detta gör det svårt att utläsa vilka fullföljandevillkor som får uppställas när reglerna ska tillämpas i specifika situationer. Aktiemarknadsnämnden har till uppgift att tolka takeoverreglerna. Genom att analysera Aktiemarknads-nämndens praxis avser uppsatsen förtydliga vilka fullföljandevillkor som får uppställas och hur dessa villkor ska utformas. Uppsatsen finner att Aktiemarknadsnämndens praxis i viss utsträckning tydliggör vilka fullföljandevillkor som får uppställas. MAC-villkor och villkor som tar sikte på förändringar i målbolagets finansiella ställning tycks behandlas med restriktivitet. Fullföljandevillkor som innebär att flera erbjudanden sammankopplas med varandra tillåts normalt om anledningen är väsentliga kommersiella eller industriella skäl. Villkor som rör rekommendationer från målbolagets styrelse uppfyller i sig inte väsentlig-hetskravet. Omständigheterna i övrigt kan dock göra att villkoret ändå får uppställas. Vidare tillåts fullföljandevillkor med innebörden att någon annan än budgivaren erhåller nödvändiga myndighetstillstånd på för denne acceptabla villkor, om detta är motiverat på grund av ägarförhållandena i bolagen. Slutligen är fullföljandevillkor som med största sannolikhet inte kan uppfyllas inte tillåtna. Det finns givetvis andra typer av fullföljandevillkor som tillåts som inte behandlats av Aktiemarknadsnämnden. Det avgörande för ett fullföljandevillkors tillåtelse tycks vara omständigheterna i det enskilda fallet. Uppsatsen konstaterar att små skillnader i fullföljandevillkors utformning kan avgöra huruvida villkoret tillåts eller inte. Fullföljandevillkor ska utformas med sådan precision att det går att göra en objektiv bedömning av villkorets uppfyllelse. Det är även eftersträvansvärt att siffror eller procenttal används för att villkoret ska vara möjligt att verifiera av en utomstående person. Ett fullföljandevillkor kan även behöva utformas så att aktieägarna kan förstå villkorets motiv, om inte motivet annars tydligt framgår. Dessutom ska villkoret eller erbjudandehandlingen i övrigt innehålla tillräckligt mycket information för att målbolagets aktieägare ska kunna bedöma vad som krävs för att villkoret ska uppfyllas. Slutligen konstateras att Aktiemarknadsnämndens uttalanden gällande fullföljandevillkor är relativt få i antal. Dessutom är de ofta kortfattade. Följaktligen är det svårt att dra alltför långtgående slutsatser. Uppsatsen kan dock ge viss vägledning kring vilka fullföljandevillkor som tillåts på den svenska aktiemarknaden och hur dessa villkor ska vara utformade.