Konkurrensbegränsande exklusivitetsklausuler i vertikala avtal : En undersökning av när konkurrensbegränsande avtal är förbjudna, främst vid tillämpning av e-handelsföretag

Detta är en Kandidat-uppsats från Linköpings universitet/Filosofiska fakultetenLinköpings universitet/Affärsrätt; Linköpings universitet/Filosofiska fakultetenLinköpings universitet/Affärsrätt

Författare: Amanda Dezfolian; Denisé Digemo; [2020]

Nyckelord: Konkurrensrätt;

Sammanfattning: Konkurrens råder på marknader varpå fler än ett företag är verksamma. De konkurrensrättsliga reglerna återfinns i konkurrenslagen (2008:579) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med syfte att upprätthålla en effektiv och fungerande konkurrens i Sverige och inom den Europeiska unionen. Avtal upprättas mellan företag, främst i egenskap av leverantörer och återförsäljare. Ett avtal kan slutas i ett horisontellt förhållande mellan konkurrerande företag eller i ett vertikalt förhållande mellan företag som tillhör olika handelsled, exempelvis mellan en leverantör och en återförsäljare. Som hjälpmedel för att stärka sin position på marknaden väljer företag att använda sig av exklusivitetsklausuler i sina avtal. Exklusivitet är en förmån som inte är tillgänglig för alla. Företagens användning av exklusivitetsklausuler kan leda till konkurrensbegränsningar på den relevanta marknaden. I vissa fall är det tillåtet för företagen att använda sig av exklusivitetsklausuler i sina avtal, i andra fall kan klausulerna vara förbjudna. En omständighet som har stor betydelse i bedömningen av om ett avtal anses vara konkurrensbegränsande och förbjudet är företagets marknadsandel. Omfattning av företagets marknadsandel avgörs beroende på vilken relevant marknad företaget är verksamt på. Företagens relevanta marknad har de senaste åren blivit större och mer svårdefinierad i och med e-handelns framväxt. Idag kan konsumenter utföra många av sina inköp via internet. Följden är således att konkurrensen inom handeln ökar för såväl fysiska butiker som butiker online. Det är problematiskt att avgöra huruvida det är tillåtet för företagen att tillämpa villkoren om exklusivitet i sina vertikala avtal, eftersom flera olika aspekter spelar in. I uppsatsen genomförs en undersökning av de olika kriterierna som återfinns i de konkurrensrättsliga regelverken samt en analys av myndighetsbeslut och rättsfall avseende tre företag. Gemensamt i fallen är att företagen använt sig av vertikala avtal med exklusivitetsklausuler, vilka bedömts vara skadliga för konkurrensen och därmed förbjudna. Vad som bedömts vara skadligt för konkurrensen är dock de horisontella effekterna av de vertikala avtalen. Av analysen kan det konstateras att det saknas heltäckande rättspraxis på området. Det saknas således en tydlig gränsdragning för när det är tillåtet för företagen att tillämpa ett vertikalt avtal med exklusivitetsklausuler. Omständigheterna i det enskilda fallet är avgörande för bedömningen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)