Spånga Stadsdelshus

Detta är en Kandidat-uppsats från KTH/Arkitektur

Författare: Lukas Kvist Wiberg; [2020]

Nyckelord: brick; townhall; Spånga;

Sammanfattning: Stadsdelshuset ämnar att undersöka både platsens och programmets dualism.Spånga, som omtalas som Spånga socken i skrift så tidigt som 1300-tal, har genom sina historiska och samtida lager ett motsatsförhållande, där Spånga till allra största del utgörs av stora villa-områden från tidigt 1900-tal präglas stationsområdet och Spånga torg av modernare flerbostadshus, punkthus, bussterminalen och pendeltågsstationen. Två väldigt olika tempon uppfattas när man rör sig från det ena till det andra.Programmet, Stadsdelshuset, har en liknande problematik, där det å ena sidan beskrivs som en publik, öppen plats, ett vardagsrum för de som bor i kommunen, och å andra sidan måste hantera strikta krav på sekretess, säkerhet för de som arbetar på kommunen och för de besökande, samt den inre logik och effektivitet som krävs av en kontorsbyggnad.För att hantera bussterminalen, stationen och trafiken började jag med att placera en volym i hörnet vid Värsta Allé. Hörnet kändes särskilt viktigt för platsen i och med dess omedelbara anslutning till stationen, torget och rörelsen mellan de båda. Den volymen tänkte jag mig som den offentliga, och där placerade jag entrén, receptionen, restaurangen, hörsalen, de offentliga mötesrummen och allmänna ytor att vistas på utan ärende. Den andra, smalare volymen placerades för att rama in tomten och skapa innergården. På så sätt kan man genom att röra sig genom huset uppleva den temposkillnad som redan är inbyggd i Spånga som stadsdel, från den hektiska bussterminalen och stationen till den lugna trädgården. I den volymen är alla kontorsplatser placerade. Volymen är också en våning högre än den offentliga, och möter därför omkringliggande bebyggelse som en trappa från det lägsta till det högsta huset intill.AtriumetGenom att dela upp programmet i byggnaden i separata men integrerade volymer uppstod ett möte mellan dessa två, där jag placerat ett stort atrium. Atriumet skapar en fantastisk rumslighet, där byggnadens dualism blir tydlig samtidigt som den gör att alla kontorsplatser, oavsett placering, får tillgång till dagsljus. Jag ville att byggnadens uttryck tydligt skulle visa att det var ett stadshus, men också att byggnaden var förankrad i platsen och Spånga. Jag försökte jobba med en rytm vertikalt i fasad som knyter samman de bägge volymerna. De horisontella linjerna fick brytas för att ändå visa att det är olika delar av programmet som fått plats i de olika volymerna, de är också delvis hämtade från bebyggelsen runt platsen, framförallt de äldsta trähuset. Koppartaket är också det delvis en blinkning till Spånga och dess äldre bebyggelse, men också ett val jag anser passar stadshus-typologin.Byggnaden är en betongbyggnad med en fasad i tegel och koppartak. Materialen har jag valt av många anledningar. Både betong och tegel skapar en känsla av stabilitet, en känsla av en byggnad som kommer att stå kvar och vara viktig för platsen lång tid framöver. Teglet ger också byggnaden en seriösare intryck, samtidigt som den ytterligare ger fasaden en rytm, både vertikalt och horisontellt. Alla tre material är också material som åldras vackert, utan underhåll, vilket också bidrar till byggnadens permanenta helhet.Byggnadens stomme och konstruktion, en bärande fasad, gör den också enkel att renovera och bygga om invändigt utan att ändra det yttre, för framtida behov av funktioner i stadsdelshuset.Innergården som skapas av byggnadsvolymerna planteras där det tidigare varit parkeringsplatser, och blir därför ytterligare en trädgård som bidrar till Spångas grönska.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)