Återlämnandet av olovligt bortförda barn

Sammanfattning: Frågan om olovligt bortförande, kvarhållande och återlämnande av barn i internationella förhållanden har uppmärksammats alltmer under senare år. I huvudsak är det 1980 års Haagkonvention och Bryssel II-förordningen som tillämpas i dessa ärenden. Haagkonventionen går ut på att, i barnets intresse, återställa ett rubbat rättsläge och tillstånd, genom att barnet snabbt och effektivt återförs till den konventionsstat där barnet hade hemvist vid tidpunkten för bortförandet. Vägransgrunderna är få och uttömmande reglerade. Konventionsstaterna ska snabbt och effektivt verkställa sina egna beslut om överflyttning, det har dock lämnats till nationell lagstiftning att reglera hur verkställigheten ska gå till. I Sverige är Europakonventionen inkorporerad i svensk rätt. För denna uppsats del är främst artikel 8 i Europakonventionen av intresse då, i fall av olovliga bortföranden, kvarhållanden och överflyttning, Europadomstolen i störst utsträckning prövat klagomålen mot denna artikel. Några i uppsatsen uppmärksammade rättsfall lyfter fram problematiken med verkställandet av ett avgörande om överflyttning av barn samtidigt som Europadomstolen fällt stater som misslyckats med att verkställa sina beslut om överflyttning för brott mot den kvarlämnade förälderns rätt till familjeliv. Det pågår en översyn av Bryssel II-förordningen där Europakommissionen i ett förslag utvärderat hur Bryssel II-förordningen fungerar i praktiken samt övervägt förändringar av densamma. Flera av de i uppsatsen belysta aspekterna på handläggning och verkställighet tas upp till översyn i förslaget.