Det aktiebolagsrättsliga vinstsyftet - En genomgripande redogörelse för aktiebolagets grundläggande beslutskriterium

Sammanfattning: Av 3:3 första meningen ABL följer: ”Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, skall detta anges i bolagsordningen.” Vid en första anblick ter sig denna bestämmelse inte särskilt komplicerad. Ett aktiebolag drivs i syfte att ge vinst till fördelningen mellan aktieägarna om inget annat står i bolagsordningen. Det så kallade vinstsyftet ska råda. 3:3 ABL utgör emellertid det beslutskriteriet som ska genomsyra varje beslut ledningen fattar. För att en effektiv bolagsstyrning ska kunna ske krävs också ett tydligt beslutskriterium. Med beaktande av bestämmelsens omfattande räckvidd kan dess utformning därför framstå som tämligen kortfattad. Dessvärre har paragrafen därtill också fått en underordnad plats i rättsvetenskapen. I denna uppsats kommer därför en genomgripande redogörelse för aktiebolagets grundläggande beslutskriterium, det aktiebolagsrättsliga vinstsyftet, att ske. Genom 3:3 ABL stadgas att vinst ska ges till fördelning mellan aktieägarna. Lydelsen i 3:3 ABL är inte i sig tillräckligt preciserad för att kunna läggas till grund för en praktisk tillämpning och i bestämmelsen stadgas inte heller någon skyldighet för bolagsledningen att förverkliga vinstsyftet. Därför har en vinstmaximeringsprincip vuxit fram. Denna princip kan ses som ett förverkligande av 3:3 ABL som beslutskriteriet och är en produkt av 3:3 ABL och 17:5 ABL. Den tillsynes rådande beskrivning för hur ledningen ska beakta kravet på vinstmaximering är Bergströms och Samuelssons beslutskriterium. I enlighet med detta ska ledningen i varje beslut sträva efter att maximera värdet på det egna kapitalet i bolaget. Verksamhetssyftet handlar om hur vinst ska genereras och påverkar inte hur den senare vinstutdelningen ska ske. Vinstsyftet ska vidare inte uppfattas som en resultatförpliktelse utan som en omsorgsförpliktelse. Gränsen för när ett handlande ska anses vara sanktionsbart på grund av att det strider mot vinstsyftet går vid det så kallade uppenbarhetsrekvisitet. Inom ramen för uppenbarhetsrekvisitet har ledningen handlingsfrihet i sin strävan efter att uppfylla vinstsyftet utan risk för skadeståndsansvar. Ledningens utrymme att förverkliga vinstsyftet begränsas genom förekomsten av sidorestriktioner och anvisningar. Vinstsyftet ska uppfattas som en strävan efter att maximera den ekonomiska vinsten för aktieägarna. Såvida moraliska och etiska aspekter inte leder till en maximering av vinsten finns det inget utrymme för bolagsledningen att inom vinstsyftet beakta dessa värden.