Nämndvärt inflytande - Motiveringen av nämndemannasystemet i sin historiska kontext

Sammanfattning: I svenska domstolar idag deltar ofta lekmän i dömandet, s.k. nämndemän. De är juridiskt oskolade och saknar lagfarenhet. Nämndemannasystemets historiska spår går att följa mycket långt tillbaka i tiden, och detsamma gäller motiveringen bakom systemet. Redan under 1200-talet växte en nämndprocess fram. Nämnden var bl.a. ett sätt att ge domstolarna legitimitet hos folket och skydda bönderna mot rättsövergrepp. Vid denna tid var nämnden mer ett bevismedel för parterna, något som dock kom att förändras. Under 1500- och 1600-talet ökade nämndens inflytande betydligt även om det varierade mellan olika häradsrätter. Runt 1650 vände utvecklingen och nämnden tappade istället merparten av sin makt. Dess plats togs av välutbildade yrkesdomare från landets nybildade juridiska fakulteter. Under 1800-talet diskuterades lekmännens plats i domstolarna i flera utredningar. Många av 1800-talets resonemangen går att återfinna i utredningar som behandlar frågan under 1900-talet. Mycket vikt lades vid att nämndemannasystemet ökade allmänhetens förtroende för domstolarna. Detta och andra argument motiverade en kraftig ökning av nämndens inflytande; ett inflytande som nämndemännen har än idag. Förtroendeargumentet anförs under 2010-talet som det viktigaste, och egentligen det enda som kan motivera systemets kvarvarande. Många argument som haft stor betydelse i den nära historien nämns däremot inte. Vid en jämförelse av dagens argument för nämndemannasystemet med det som historiskt motiverat institutet, märks många likheter. De mest centrala argumenten har nästan varit desamma i 800 år, trots att rättsväsendet i övrigt har förändrats på många sätt. Denna övriga förändring gör att argumenten borde granskas mer kritiskt.