Ägarlägenheter : Lever de upp till sitt syfte?

Sammanfattning: 2009 infördes en möjlighet att bilda så kallade ägarlägenheter i Sverige. Det är en form av boende i flerbostadshus som innebär att bostadslägenheten innehas med äganderätt. De traditionella formerna av boende i flerbostadsfastigheter, hyresrätt och bostadsrätt, innebär en nyttjanderätt utan ägande. Första steget mot att införa ägarlägenheter i Sverige var att införa möjligheten att bilda tredimensionella fastigheter. Detta innebar att exempelvis ett våningsplan i en byggnad kunde utgöra en egen fastighet. Dock var det inte möjligt för en enskild bostadslägenhet att bilda en fastighet förrän ägarlägenheten infördes 2009. Ägarlä-genheter får inte bildas genom ombildning av existerande bostadslägenheter och måste dessutom bildas i sammanhållna enheter om minst tre ägarlägenheter. Ur förarbetena kan man utläsa att lagstiftarnas syfte och intention med att införa möjligheter att bilda s.k. ägar-lägenheter i svensk rätt kan indelas i tre huvudsakliga delar. Dessa tre syften var att öka mångfalden och valfriheten i boendet, att erbjuda en form av boende i flerbostadshus som ger ett större boendeinflytande än tidigare alternativ samt att öka den totala bostadspro-duktionen. Uppsatsens syfte är att utreda huruvida dessa intentioner uppnåtts.Författaren kommer fram till att endast ett av dessa syften uppnåtts än så länge, nämligen det ökade boendeinflytandet för innehavaren. Att ägarlägenheten ger innehavaren ett större boendeinflytande än en bostadsrätt torde dock innebära att även övriga syften uppnås med tiden då effekten kan bli att ägarlägenheten ses som ett nytt alternativ på marknaden och leder till en ny efterfrågan. Ökad efterfrågan torde leda till nyproduktion av ägarlägenheter då förhindret mot ombildning av existerande bostäder gör det till det lättaste sättet att möta efterfrågan. Ökad nyproduktion av ägarlägenheter kan stimulera den totala bostadsproduktionen och leder i sig själv till en ökad mångfald och valfrihet i boendet.