Hur påverkas balans och styrka i fotleden av upprepade fotledsstukningar? : En fältstudie på unga kvinnliga fotbolls- och basketspelare

Sammanfattning: Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen är att undersöka om individer med bakgrund av upprepade fotledsstukningar har sämre balans och styrka jämfört med individer som har friska fotleder, samt om det skiljer sig i balans och styrka mellan dominant och icke-dominant fot. Författarnas hypotes är att kronisk instabilitet i fotleden är vanligt förekommande bland kvinnliga fotbolls- och basketspelare som lidit av upprepade fotledsstukningar under sin karriär. Följande tre frågeställningar undersöktes: (1) Har en individ med bakgrund av upprepade stukningar sämre resultat i balanstestet SEBT, jämfört med en individ utan tidigare fotledsproblem? (2) Har en individ med bakgrund av upprepade stukningar lägre styrka, jämfört med en individ utan tidigare fotledsproblem, i ett plantarflexionstest? (3) Skiljer sig resultaten i balans- och styrketestet mellan den dominanta- och den icke-dominanta foten? Metod: Balansförmågan testades genom att mäta räckvidden i en modifierad version av Star Excursion Balance Test. Styrkan uppskattades i ett kvalitativt plantarflexionstest där antal repetitioner räknades. Statistisk analys i STATISTICA genomfördes med ANOVA och students oberoende t-test. Testgruppen (n=10) bestod av individer som tidigare drabbats av upprepade stukningar och kontrollgruppen (n=5) bestod av individer med friska fotleder. Resultat: BI balanstestet visade ingefanns en signifikant skillnad mellan testgrupp och kontrollgrupp för dominant fot respektive icke dominant fot i riktningarna anterior,  och posteromedial och posterolateral (p<>0,05) samt för icke-dominant fot i riktningen posteromedial. Dock fanns ingen signifikant skillnad för den dominanta foten i riktningen posterolateral (p>0,5) samt för den icke-dominanta foten i riktningarna anterior och posterolateral. Resultatet för styrketestet visade inge på en signifikant skillnad mellan testgrupp och kontrollgrupp för både den dominanta och den icke-dominanta foten (p<>0,05). Det förekom ingen signifikant skillnad (p>0,5) i styrketestet eller i någon av riktningarna i balanstestet mellan den dominanta och den icke-dominanta foten för varken testgruppen eller kontrollgruppen. Resultatet visar på att SEBT i riktningen posteromedial, samt styrketestet på den dominanta foten är de mest relevanta testerna för framtida försök. Slutsats: (1) Fler testdeltagare i testgrupp och kontrollgrupp hade möjligtvis kunnat visa ettmer representativt resultat. En individ med bakgrund av upprepade stukningar har signifikant sämre resultat i balanstestet SEBT jämfört med en frisk fot i riktningarna anterior och posteromedial. (2) En individ med bakgrund av upprepade stukningar havisarrinte på ett signifikant sämre resultat i balanstestet SEBT ochett plantarflexionstest, jämfört med en individ med en frisk fot.i riktningarna anterior och posteromedial. En individ med bakgrund av upprepade stukningar har signifikant sämre resultat än en individ utan tidigare problem i ett plantarflexionstest. (3) Det är ingen signifikant skillnad mellan den dominanta foten och den icke-dominanta i resultaten för balans- eller styrketestet.