Högre (d)juridisk status – starkare djurrättsskydd? - En rättskomparativ analys av djurrättsskyddet i Sverige i jämförelse med Tyskland och Schweiz

Sammanfattning: En av de mer grundläggande strukturerna i världens rättssystem, uppdelningen mellan rättssubjekt och rättsobjekt, har de senaste 20 åren mött utmaningar från djurrättsförespråkare. Genom att sätta djurs bristande rättsliga skydd i relation till deras juridiska status har man argumenterat för att djurs rättsliga skydd aldrig kan tillgodoses på ett tillfredställande vis så länge de ses som rättsliga objekt. I Sverige behandlas djur fortfarande i rättslig mening som objekt och saker, men i Tyskland och Schweiz har man i sin civilrättslagstiftning deklarerat att djur inte är saker. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka huruvida djur åtnjuter ett starkare rättsligt djurskydd i Tyskland och Schweiz, där de i rättslig mening inte definieras som saker, än i Sverige där de rättsligt behandlas som saker. Vidare har uppsatsen också haft som syfte att analysera huruvida dessa deklarationer innebär några förändringar i uppdelningen mellan rättsliga subjekt och objekt. I uppsatsen ges en kort historisk bakgrund till uppdelningen mellan rättsliga subjekt och objekt och en presentation av de mest centrala argumenten från de djurrättsförespråkare som argumenterar för en förändring av djurens juridiska status. Genom att tillämpa både en rättsdogmatisk och en rättskomparativ metod analyseras svensk, tysk och schweizisk djurrätt utifrån de frågor som är i fokus för djurrättsförespråkare, nämligen intresseavvägningar mellan djur och människor, djurs skydd vid brott samt partsbehörighet och ersättning vid brott och skada. I analysen framkommer det inte några avgörande skillnader mellan det svenska djurrättsskyddet och det tyska och det schweiziska. Trots att tysk och schweizisk lagstiftning föreskriver att djur inte är saker så har man lämnat kvar möjligheten att rättsligt behandla djur som saker så länge det inte går emot några djurskyddsbestämmelser. I vissa frågor går det till och med att finna att Sveriges djurrättskydd är starkare, exempelvis gällande slakt och djurförsök. I det enda avseendet som det tyska och schweiziska djurrättskyddet erbjuder starkare skydd till djur, nämligen talerätt i rättsprövningar, antyder analysen att detta beror mindre på djurens juridiska status och mer på det faktum att Tyskland och Schweiz har lyft upp djurskyddsfrågan på grundlagsnivå. Slutligen går det inte heller att finna att de tyska och schweiziska deklarationerna om att djur inte är saker ska ha skapat någon förändring i uppdelningen mellan rättsliga subjekt och objekt.