Multistatisk sonar : En teoretisk prestandastudie i en svensk kontext

Sammanfattning: I takt med att ubåtarna blir allt tystare och svårare att detektera ställs allt högre krav på de sensorer som utvecklas för hålla jämna steg med denna utveckling. Redan under 80-talet kunde man konstatera att ubåtarna hade blivit så tysta att passiv detektering inte räckte till varför intresset istället riktades mot primärt aktiva system. Aktiv sändning medför sina egna nackdelar och tillsammans med de tekniker som utvecklats för att dämpa ekona från en ubåt gör att inte ens en aktiv, monostatisk sonar alltid ger tillfredsställande resultat. Till Försvarsmaktens nya medeltunga helikopter HKP14 har ett nytt sonarsystem införskaffats med möjlighet till fusionerad signalbehandling (s.k. multistatisk sonar) av signaler mottagna från flera olika mottagare såsom t.ex. sonarbojar.   Undersökningen syftar till att belysa vilka fördelar som kan erhållas vid helikopterbaserad, multistatisk ubåtsjakt och visar med ett antal räkneexempel bland annat att en större räckvidd och därmed även ett större detekteringsområde kan förväntas i en multistatisk konfiguration. Beräkningarna är gjorda med utgångspunkt i Uricks sonarekvationer men då faktorer såsom reverberation och kanalutbredning har avgränsats bort är det osäkert hur väl dessa resultat skulle stämma överens med en fältstudie. Utifrån de typfall som har undersökts visar emellertid studien på att de teoretiska fördelarna med ett multistatiskt system är tydliga och att dessa rent logiskt i viss utsträckning även borde gälla i praktiken.