Uppföljning av absoluta tjälrörelser : En fallstudie av väg E10 i Kiruna

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Luleå tekniska universitet/Geoteknologi

Sammanfattning: Detta examensarbete har haft som mål att undersöka tjällyftningen hos en väg i en fältstudie och utvärdera reliabiliteten hos två olika modeller för skattning av tjällyftning. Modellerna som har studerats är Trafikverkets nuvarande, vilken är implementerad i deras vägdimensioneringsverktyg PMS Objekt, samt segregation potential theory. Den studerade vägsträckan är belägen i Kiruna. I vägen har borrkärneprover tagits och vägens obundna lager, inklusive terassmaterial, har blivit analyserade i laboratorium. Dessa tester inkluderar både geoteknisk klassificering och endimensionella frysförsök på terassmaterialet. Materialets tjälfarlighet har klassificerats enligt både Trafikverkets eget och det amerikanska USACEs system. Alla prover, inklusive terrassmaterialet, består huvudsakligen av grus och sand. Enligt båda de använda klassificeringssystemen bedöms alla prover som icke tjälfarliga. Nivåmätningar utförda på vägen visar dock att tjällyftning ändå förekommer i vägen. Denna tjällyftning har inte kunnat modelleras framgångsrikt i PMS Objekt, där ingen tjällyftning alls fås trots att en dimensionerande vinter tillämpas i analysen. Däremot har en god överensstämmelse mellan bakåträknad och empiriskt beräknad tjälfarlighetsklassificering med SP0-värde enligt segregation potential theory kunnat ses. Även när detta beräknas utifrån utförda frysförsök fås en relativt god överensstämmelse. Studiens främsta fynd är att den visar på att även material som bedöms som ej tjällyftande enligt de två systemen för tjälfarlighetsklassificering faktiskt orsakar tjällyftning och att detta omfattar både terrass- och överbyggnadsmaterial. Studien visar att detta tjällyft främst beror på primärt lyft, varför klassificeringarna stämmer ganska väl om endast det sekundära lyftet avses. Studien har även visat på att Trafikverkets nuvarande modell är otillräcklig när det kommer till att modellera tjällyftning för grovkorniga jordar. Slutligen har studien även visat på möjligheten att bedöma jords tjälfarlighet med hjälp av segregation potential theory, även om också denna metod endast kan användas för att modellera sekundärt lyft.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)