"Hennes mun är inte sur. Men ögonen är lite sura". En studie av gester och bilder som uttryck för känslor i två åldersgrupper av svenska barn

Sammanfattning: Vi har gjort en studie där två åldersgrupper av svenska barn vid 4, respektive 8 års ålder som först deltog i en högläsning av en bilderbok om vissa grundläggande känslor (bl. a. glädje, ilska och rädsla) och sedan ombads att åskådliggöra dessa genom gester och bildskapande. Barnens gester fotograferades och bilderna bevarades och tolkades av barnen. Barnens produktioner och tolkningar filmades och analyserades med avseende på likheter och skillnader mellan de tre semiotiska resurserna - gester, bilder och språk - i de två ål-dersgrupperna. Vi fokuserade på följande frågeställningar:-Hur skiljer sig de yngre och de äldre barnen i sin produktion och tolkning av gester som uttryck för känslor?-Hur skiljer sig produktionerna och tolkningarna av målade bilder som uttryck för känslor hos de två grupperna?-Hur skiljer sig gruppernas språkliga beskrivningar av gesterna och bilderna?På en mer allmän nivå var vi intresserade vad sådana eventuella skillnader implicerar om den möjliga relationen mellan de tre semiotiska resurserna (språk, gester och bilder) i barnens utveckling. Resultaten visade att de yngre barnen använde sig i högre grad av ges-ter och imitation än de äldre barnen för att förstå innehållet i bilderboken. De hade dock svårare än skolbarnen att tolka fotografier av gester/miner för känslor. De äldre barnen producerade mer realistiska målningar, där form och färg avbildade personer (med miner) eller händelser som lättare kunde kopplas till en viss känsla. De klaraste skillnaderna i de språkliga beskrivningarna var att de yngre barnen inte skilde mellan språkliga uttryck för känslor (t ex glad) respektive för incitament till känslor (t ex rolig), medan de äldre gjorde det, och på det hela taget hade ett mer utvecklat och differentierat språk (för känslor). Våra preliminära slutsatser är att av de tre semiotiska resurserna som användes av barnen för att representera känslor var gester den mest tillgängliga för förskolebarnen, medan språk och särskilt bilder var betydligt svårare. Den äldre gruppen hade gått vidare till ett stadium med mer utvecklat språk- och även bildskaparförmåga, som även reflekterades i deras mer sta-bila tolkningar av fotograferade gester och målade bilder.