Vart tog jobben vägen? Jobless growth i Sverige 2002-2005

Sammanfattning: En av de frågor som diskuteras allra mest i politiken är hur man bäst gör för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Den nuvarande regeringen har som mål att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020, genom en ”modern och aktiv näringspolitik” (Regeringskansliet, 2014). Att detta hänger samman med ekonomisk tillväxt ifrågasätts sällan i den politiska debatten, vilket empirin talar för att det inte heller behöver göras i de flesta fall. Men under vissa perioder har det visat sig att det inte alls är självklart att dessa hänger ihop, då normal eller hög tillväxt inte har inneburit högre sysselsättning eller lägre arbetslöshet. 1993 släppte UNDP sin årliga Human Development Report där de beskrev att läget i världsekonomin kunde beskrivas med vad de kallar för ”a new phenomenon – jobless growth” (UNDP, 1993:36). När man studerade en lång period av tillväxt i de flesta länder under 70- och 80-talen kunde man nu se att sysselsättningen inte alls växte i samma takt, och denna skillnad i takt hade accelererat under början på 90-talet. I den senaste Human Development Report (UNDP, 2014:42) återkommer författarna till detta, då problemet verkar ha uppstått på global nivå på nytt i efterverkningarna av finanskrisen. Efter att arbetslösheten kraftigt steg under den globala finanskrisen 2008 har den inte återvänt till nivåerna före krisen, medan BNP har återhämtat sig i snabbare takt. Generellt beskrivs jobless growth ofta som ett problem som uppstår vid en återhämtning efter recession, vilket ofta kallas för jobless recovery, vilket innebär att det skulle vara ett problem som uppstår endast vid en särskild period i konjunkturcykeln.